Påven och jag önskar en god? jul

Jo, den blev rätt god till slut, julen.
Men den satt långt inne.

Sömndruckna och packstressade blev vi bokstavligen utstädade ur kräkhemmet i stan av pedantpatrullen igår morse. Efter knappt fem timmars sömn. Räddades av en morgonfika hos I i idylliska Ålsten. Och via en omväg runt sjukhuset för sedvanlig kontroll kom vi ut, till slut. Till den friska luften, havet, friheten.

Har dock inte börjat njuta förrän nu - fem minuter i midnatt - eftersom jag varit fullt upptagen av en massa larv, trams och onödigt tjafs. Saker blir sällan som man tänkt sig, men idag gick det mesta fel. Illamående, klappinslagning, pynt och piff. Sånt som skulle gjorts för flera dar sen. När vi inte var här. Till det en trotsande treåring som är sitt underbara, solstrålande jag ena sekunden för att i nästa ögonblick leka tvärtomleken tills tålamodet tar slut. Och jag sammanbitet konstarerar att "hittills är det här en SKITjul". Gud sig förbarme, vilken hädelse! Med tvångstvagning av tunga och lekamen till följd.

Men makalöse maken tog med barnen på strandpicnic, byggde grotta och snölykta innan stunden äntligen var inne. Den trofaste tomten, som tjänat som såväl morot som piska senaste tiden, han kom till slut med efterlängtade klappar. Maten trollades fram med god hjälp och barnen sjöng julsånger i högan sky. Frid och fröjd följt av ännu ett trilskande trötthetsutbrott av treochetthalvtåring. Sedan snabbt i säng och dagens bästa stund - sagoläsning av julklappsböcker. Pussar, kramar och "jag älskar dig mest i hela universum, mer än yttre rymden och tillbaka, mamma".

Och trots allt det fina är jag ur slag.
Känner mig i konturerna rätt vag.
Men hoppas på en bättre morgondag.

Ha en fröjdefull jul.
Framtiden lär bli kul.
Nu ska jag läsa Jesper Juul!

... samtidigt som jag i likhet med påven känner mig en smula nedslagen ... intet nytt på julafton, alltså ... och inte funkar bildhanteraren heller. Vad är väl en släng leukemi i sammanhanget? Moahahaha.