Sommarfesterna i skärgården har avlöst varandra, precis som vanligt. Har inte sörjt min ofrivilliga frånvaro alttför mycket - vi har ändå varit så trötta om kvällarna både Mumrik och jag att ingen av oss orkat gå ut. Jag får ju inte vistas i stora folksamlingar, eller äta offentlig mat men mannen hade ju kunnat ha en festligare sommar med barnvakt naturligt ordnad. Men vi har umgåtts, pratat, myst och tagit igen en massa. Vuxet och nyttigt, så nära men ändå så långt bort från barndomsvännernas kalas.
Hela Grisslehamn och halva Roslagen var i alla fall med på den årliga strandfesten i Engströmsviken, femårsjubilerande Bonfire 2009, eftersom musiken ekade över vattnet inpå småtimmarna. Ville egentligen gå dit en stund för att äntligen på träffa kompisar från förr, det är en sån fest det pratas om länge efteråt - "alla var där". Insåg dock att ingen hade känt igen mig. Synd att det inte var maskerad. Jag hade inte behövt klä ut mig, men garanterat skrämt slag på festdeltagarna genom min blotta uppenbarelse i den mörka julinatten. Är en skallig, skraltig, blek kopia av mitt forna jag, med tre skramlande slangar som utväxter från bröstet ner till midjan, och till det några ilsket blossande utslag i ansiktet. Kostym överflödig ...
Missar därför även dagens och kvällens dunderkalas för kär vän som jag så gärna vill fira att jag tänkt åka trots kroppens varningsignaler och risken för att smittas av juniorfestisarnas eventuella infektioner. Grattis till allt E! Vi sabrerar champagnen och skålar på avstånd.
Hela Grisslehamn och halva Roslagen var i alla fall med på den årliga strandfesten i Engströmsviken, femårsjubilerande Bonfire 2009, eftersom musiken ekade över vattnet inpå småtimmarna. Ville egentligen gå dit en stund för att äntligen på träffa kompisar från förr, det är en sån fest det pratas om länge efteråt - "alla var där". Insåg dock att ingen hade känt igen mig. Synd att det inte var maskerad. Jag hade inte behövt klä ut mig, men garanterat skrämt slag på festdeltagarna genom min blotta uppenbarelse i den mörka julinatten. Är en skallig, skraltig, blek kopia av mitt forna jag, med tre skramlande slangar som utväxter från bröstet ner till midjan, och till det några ilsket blossande utslag i ansiktet. Kostym överflödig ...
Missar därför även dagens och kvällens dunderkalas för kär vän som jag så gärna vill fira att jag tänkt åka trots kroppens varningsignaler och risken för att smittas av juniorfestisarnas eventuella infektioner. Grattis till allt E! Vi sabrerar champagnen och skålar på avstånd.
14 kommentarer:
Åh, men låter ändå som din Mumrik föredrar ditt ljuvliga sällskap framför festerna i skärgården! Liksom det är ju du!
Puss!
Evert
Tider skall komma...........var så säker! Om du saknar vännerna så finns de kvar, om det är riktiga vänner. Finns kvar för dig och för varandra! Så det så! På avstånd kan man sakna, men ändå via sms etc. hålla kontakt, eller hur? Det är bra tycker jag, som hoppas vi ses snart. KRAM Pappa (och A-C)!
Ja det måste vara svårt ... för man kan ju inte tänka "positivt" jämnt. Vem skulle väl kunna orka det. Och jag tror som Evert ... att din Mumrik helst vill vara med dig ... och "höra musiken eka över vattnet inpå småtimmarna." Det kommer fler somrar ... Kramar!
Mumriken vill vara vid din sida, det är den finaste plats han kan vara på. Jag förstår honom. Finns inte en fest i världen som skulle uppväga Jämmersnok.
Och din vän E känner nog tankeenergierna lång väg.
"Synd att det inte var maskerad." Din humor, baby, din humor...
Kram
Vinker bare litt herifra! Her avnytes siste uken med ferie. Neste uke blir det hvite klær for meg igjen;-) Men det skal jeg ikke klage over. Jeg elsker min jobb, og skjønner godt savnet du følte i et tidligere innlegg. Ønsker deg flotte seinsommerdager. Lade batteriene no! Varme hilsener, fra Sør Trøndelagen;-)
Visst kan man sakna det förflutna.
Men det är nuet som är det viktiga, och att man får ut det som är bäst för sig själv just nu av livet.
En sensommarkväll med den man har kär är väl helt enkelt det bästa.
Jag tror dina vänner har förståelse och känner din närvaro ändå.
/Ting
Vänner är kvar, annars är de inga vänner. Och vore ju hemskt om de krävde närvaro för att tycka om dig. Ha det bra.
Nej, inget nytt från Jos, jag hoppas att allt är bra. Att du samlat sommarkraft och att du har ett inre leende i maggropen.
Jag är som vanligt bara inne och kollar om du skrivit något, hoppas allt är efter omständigheterna bra.
Kollar jag med...
Hur är det?
Besöker din sida då och då. Hoppas att din sommar varit fin fin "so far" och att det är bra med dig. Kramar!
Vi är tillbaka i storstan. Helt förvildade känns det som. Snickargalen man har lugnat sig något och sitter nu som vanligt vid tangentbordet.
Lämnade med en liten tår i ögat stor flicka i skolan för första gången.
Har saknat dig massor och tänkt på dig varje dag. Har fått löpande lägesrapporter av E.
Vill ju väldigt gärna träffa dig innan din träff med tyska celler och din förhoppningsvis sista etapp i tour de Uppsala.
Tusen kramar från hela skåneflocken.
Skickar sensommarhälsning med hopp om snart återhörande!
/Freja
Skicka en kommentar