Låt stå! Solnedgång i augusti vid ångbåtsbryggan i Grisslehamn. Raderas ogärna ur minnet.
Jag gör som alla lågstadiebarn och beskriver mitt sommarlov, på fröken Fräkens begäran. Och funderar samtidigt på om det inte är lite elakt och förlegat, detta att tvinga barnen att jämföra. Hur kul är det att höra om bänkgrannens mallisresa med barndisco, bamseklubb och paraplydrinkar i poolbaren om man själv varit kvar i stan hela sommaren?
Vi har haft det bra. I skärgården. Mellan kobbar och skär. Med barn, föräldrar, vänner, hästar, båtar och massor av bär. Mycket fisk, vin och egna hallon, smultron och blåbär raka vägen ner i magen.
Så jag tog semester.
Från daton.
Och sjukdomen.
Kom tillbaka för ett par cytosprutor.
Som jag knappt märkte av.
Var sedan inne för två planeringsdagar inför bemärgstransplantationen.
Och fick veta riskerna.
Dittills hade hjärnan haft ledigt.
Lovet avbröts tämligen abrupt.
Vi har haft det bra. I skärgården. Mellan kobbar och skär. Med barn, föräldrar, vänner, hästar, båtar och massor av bär. Mycket fisk, vin och egna hallon, smultron och blåbär raka vägen ner i magen.
Så jag tog semester.
Från daton.
Och sjukdomen.
Kom tillbaka för ett par cytosprutor.
Som jag knappt märkte av.
Var sedan inne för två planeringsdagar inför bemärgstransplantationen.
Och fick veta riskerna.
Dittills hade hjärnan haft ledigt.
Lovet avbröts tämligen abrupt.
Men jag är inte rädd för det värsta. Att dö.
Har gradvis vant mig vid tanken sen den dagen i början av maj när jag tvingades säga adjö till familjen och inse att det är så här det kan bli.
Mannen och barnen.
Mina tre musketörer.
Ensamma.
Tillsammans.
Så fröken, ska vi jämföra våra sommarlovsrädslor nu?
Har gradvis vant mig vid tanken sen den dagen i början av maj när jag tvingades säga adjö till familjen och inse att det är så här det kan bli.
Mannen och barnen.
Mina tre musketörer.
Ensamma.
Tillsammans.
Så fröken, ska vi jämföra våra sommarlovsrädslor nu?
10 kommentarer:
Ja, du ingen dum idé. Att jämföra sommarlovsrädslor. Rädsla är inte farligt, som man säger. Att inte kunna vara rädd är farligt.
När du skriver om sommarlov och barnberättande om det första skoldagen tänker jag på vår andra kompis J, läraren. Som började ett nytt jobb på en internationell skola. Första arbetsdagen med eleverna och första dagen efter sommaren, tänkte hon lite käckt att vi måste ju berätta om vår sommar. Alltså hur den varit (inte bästa minne utan bara hur den varit för å få igång snack). Alla elever titta på varann och en räcker upp handen: "Scuse mi madam, but when are we start working?"
Ja, summasammelsurium.
Kram, sov gott, finns här. Och där :).
Eve
Men hej!
Phu!
Vad skönt att du hörde av dig.
välkommen åter! även om du nog hellre hade varit kvar på sommarlov =)
Vilket fint inlägg. Och gott att du visar att man kan ha det bra trots allt, för det är väl som du skriver i tidigare inlägg. Fritt tolkat, det blir inte varesig bättre eller sämre än vad man gör det.
Håller mina tummar för dig, en nätvän på distans och hoppas att alla dina drömmar och önskningar slår in.
Glad å se att du lever. Tiden stannar en sekund.
Kram
Och sjukt bra inlägg såklart.
Att möta min egen rädsla, och verklighet är så modigt att när jag inser det glömmer jag att vara rädd. Men ledsen är jag ibland.
Glad att få läsa om och av dig!
KRAM! /K, numer i stan
Både skönt och samtidigt inte att du är tillbaka på bloggen. När du inte varit "här", vet jag att du varit i "det fria" och haft sommarlov. Mitt ego tycker det är skönt att åter ha en kontakt, men jag önskar så att du inte behövde vara där du är.
Rings senare idag.
Kram L
Försöker tänka om jag varit rädd denna sommar, men jag tror inte det, för första gången har jag känt mej riktigt lugn. Undrar om mina ungar tvingats göra det du beskriver, kanske därför Eldruskan ville spara Tunisienresan till höstlovet, för att ha något att komma hem och prata om, hmm, har inte tänkt på det.
Skicka en kommentar