torsdag 18 december 2008

Radiotystnad









"Violence - silence"

Tyst.
Har det varit här den senaste veckan.

Mycket har hänt, mestadels roliga saker med familjen. Stora prinsar på 2½ och 4 klarar så mycket mer nu än då. Som att lillebror sitter blick stilla som en porslinsdocka på första raden i enochenhalv timme medan mamman galer i högan sky på julkonsert med Da Capo. Medan storebror också är tyst och lugn. Eftersom han sover utsträckt över mormors, bonusmorfars och morfars knän ...
"Du sjöng så snabbt i år, varför det?", undrar lille Långben efteråt.

Annat skoj var att ha morfar boendes här igen. Ett par extra händer ett par av de sex dagar som pappan är på kurs i Paris. Dagisinskolad sen en vecka, men fortfarande lite för osäker för att vara till enorm hjälp. Men ett kul avbrott för alla. Även om rutinerna funkar som ett smort maskineri nu när vi åter är solokvistar, barnen och jag.

Och med en ynka dag kvar av terminen, denna otroliga helt VAB-fria tar jag i trä, knackar i bordet och spottar över axeln tre gånger. Samtidigt som jag själv hostar och kraxar som en whiskydrickande kedjerökare. Sjunger vaggvisor för sömntutorna med beslöjad röst tills det kluckar av kvävda skratt i storeskruttens mage. Det bubblar över när han ber mig fortsätta så för alltid. "Du är så cool, mamma, när du låter som en knarrande dörr." Sömndruckne lilldirigenten ber mig i stället sluta. "Men g'natt nån gång då. Det låter inge bra. Kan du gå å sova nu då?"

Ja, och så jobbet där jag inte spenderat alltför mycket tid nu när jag både hämtar och lämnar. Är som vanligt lite smått förvirrad, och tvingas delegera, hjälp. För det är ju hälsosamt och stärkande när kontrollbehovet är grundmurat. Men det innebar t ex igår att jag fick bli prettoprovinsiell pga PR-jobb med internationellt storfrämmande på studiobesök i Uppsala. Inser att kollegorna har rätt när de retas för att jag gillar min hemby. För första gången är jag öppet stolt som en höna för att ha vuxit upp där.

Så allt rullar på. I en farlig fart fram till jul. Då hela familjen ska vara långledig, läsandes goda böcker framför brasan efter att ha varit ute på en ridtur eller åkt skidor på den nyfallna snön ... för visst blir det så? God mat som lagar sig själv, glada barn som aldrig kivas, pigga föräldrar som ser djupt in i varandras lyckliga ögon och orkar drömma om framtiden.

Men så borde det få bli. För efter en sorgsen höst som kulminerade i min kusins hastiga bortgång lär vi oss åtminstone en sak. Att vi måste värna varandra. På riktigt, inte bara som en floskel vi säger. Ska verkligen försöka. Värna. Och våga vägra villa.

Så.
Ingen fara, vännen.
Radiotystnaden är bruten.
Än finns det hopp om livet.
Och framför allt en dröm om en vit jul hemma.

fredag 12 december 2008

Vanans makt

Om några timmar är det uppställning på vår gård.
Kl 07:00 för att vara exakt, eftersom luciatåg på utedagis kräver totalt mörker.
Normalt sett sover vi den tiden. En skön vana vi har.

Om några timmar kommer 14 dagisfröknar (12 kvinns och 2 män) att få varsin vacker prasselpåse från den kungliga hovleverantören av praliner. Det blev vårt självpåtagna jobb för sjätte gången i ordningen. En kontrollbehovsbaserad ovana vi har.

Och här sitter jag och jäser efter glöggprovning på jobbet, Easts dignande julbord samt en mojito på Sturehof. Och en rask promenad hem genom stan. En underbar vana jag har.

onsdag 10 december 2008

Dansen är igång




Nobelfesten just nu.
Bild lånad från DN.




Och så här briljant kan det också beskrivas. Det där jag nyss irrade runt kring.

Som dansen kring granen. Och imorrn är det hemlig julmiddag. Utan julmat. Oj, vad förvånade de ska bli. Ska ta med kisarna från bajenland till min siiida. Gaaala, champagne men framför allt smarrig asiatisk mat. Hoppas jag.

Häpp!

Gammal kärlek

rostar aldrig, eller?

Det är så märkligt, ja rent märkvärdigt, att någon man älskat (eller i alla fall med) bara försvinner ur ens liv. Oftast beror det på uppslitande slutor av förhållanden. Eller så hade man faktiskt inte så värst mycket gemensamt som man trodde.

Men sen finns det någon eller några, beroende på hur många grodor man kysste innan prinsen eller prinsessan kom på sin vita springare och räddade en undan lågvattnet, som saknas en. Inte för att man tänker på honom eller henne dagligen, men tillräckligt ofta för att undra vad som hände med den där personen som en gång stod en så nära. Google och Facebook måste ha sammanfört många gamla truliga tonårskärlekar, ofta in cognito. "Bara kolla lite ..." helt anonymt är så lätt.

Har man turen att ha en sån, en man alltså, är ju inte behovet så stort av en till. En gammal avlagd. Men det är ändå rätt tillfredsställande, ja kanske inte som då, pirret är ju borta som tur är, men ändå. Det är härligt att få frossa i minnen, fnissa åt det som var dödsallvarligt då och inse att guuud vad vi är olika med jesus vad lätt det är att hitta tillbaka till ... hm överanalyserandet av det du sa och vad jag svarade och varför blev det så?

Funderar lite på det. Tanken beror på en snabb msn-chat med en vålnad från det förflutna. Medan jag spökskriver en ledare och ser Nobelfesten från soffan. Bredvid morfar som bor över för att skolas in på dagis ett par dagar. Och Mannen. Den store lille. Smuttandes på ett glas vin. Lilllördag och allt.

Inser en del. Bland annat att närminnet är kort men långtidsminnet är som en elefants. Dement vid 30+?

söndag 7 december 2008

Sorg

Jag är helt tom. Håller skenet uppe hjälpligt dagtid, men om kvällen är kinderna åter gråtvåta och ett stort "varför?" ekar i mitt huvud.

Den gladaste, starkaste fighter jag vet, som oförtrutet kämpat mot orättvisor utan att någonsin nedslås av sin egen livssituation pga OI (Osteogenesis Imperfecta), är borta. Han var min kusin vitamin, och jag var hans kusin josåfin, alltid sagt med ett pillermariskt flin.

Världen behöver människor som T.
Och nu finns han plötsligt inte mer.

Varför?

torsdag 4 december 2008

Saved by the bell - SPOTIFY!

Atari Live i London blev en succé.

Intensivt, spektakulärt och galet kul. Impulslösningar, fix & trix som fick fantastiska effekter. Nöden är uppfinningarnas moder. Faktiskt. Massor av människor och intryck att bearbeta. Vansinnigt mycket jobb, både på plats och väntande efteråt, som en direkt följd av altt som visades, beslutades och utlovades. Inte en lugn stund, extremt lite sömn men något av det roligaste jag nånsin gjort, job wise.

Så varför börjar jag städa när jag äntligen kommer hem kl 02 om morgonen? Och blir pigg, packar upp och kollar mail, blogg. Trots att jag vet att jag alldeles snart blir överöst med pussar av mina killar som jag längtat oerhört efter. Måste ideligen gå in till prinsarna som snusar lyckligt ovetande om sin moders tvångsmässiga städmani.

Hopplöst fall av pedanteri? Snarare iver att få fint och slippa några av ömma mormoderns förebrående påpekanden när de kommer hit för att barnvakta imorgon. Jag orkar jobba massor periodvis, vardagspussla, trolla med trilskande trotsare, tvinga oss s k vuxna att ta oss tid att tänka längre än nästa måltid, träna, sångrepa, läsa lite mer än sagor ... men mammas kommentarer om vårt hem är mer än vad jag klarar av. Jag regraderar till ett tonårsmonster som inte argumenterar särsklt välartikulerat, något jag ändå ger sken av att bemästra i andra sitautioner.

Men så, pling i mailboxen!, har det plötsligt blivit min tur att bli en spottis. Jag är räddad. Haleluja, jag älskar Spotify!

tisdag 2 december 2008

London calling

Om några timmar bär det av till London igen. Denna gång för kompaniets största event ever. Alla kommer att vara där. Och jag tokpackar. "Omutifallatt"... alltså, alternativ är ju bra att ha. När dress code i branschen varierar kraftigt.

Gick enochenhalvtimme tidigare från kören. Hann ändå inte hem innan gosgrodorna somnade. Pussar dem därför mellan klädvalen. Och får två minuter med yrvaken lillebror som bara ler, utför mammografi och somnar om igen.

Om mindre än fem timmar tar jag Arlanda express. London calling.

måndag 1 december 2008

Glöggparty

Efter att ha svettats ymnigt under byggandet av en igloo, jo för så mycket blötsnö fanns det på grannflickans tomt i Grizzly, ja då pajade varmvattenberedaren lagom till duschen man borde tagit. Det blev raggistvätt av kropp och sinnrik uppsättning av kort hår för att åka raka vägen hem till stada. Där det var glammigt värre att komma hem till parallellgrannen på Ladies night.

Man har inte roligare än man gör sig. En adventssöndag i duggregn med otvättat hår. Mumsfilibabba. Och alla vuxenjulklappar inhandlade. Tack och bock till Tjockalocka!

Tomtetrauma

Julmarknad anno 1908 på Engströmsgården i Grisslehamn innefattade halmad gårdsplan, julgranar med handstöpta ljus och spetsad glögg "under disk".

Lillebror red tomtehästen till tomtens grotta medan dagdrömmande storebror åt kalkonkorv i rekordfart eftersom "Tomten kollar om jag äter nu och han kommer nog tillbaka på julafton med klappar om jag äter upp snabbt, eller hur?" Vi funderade genast på att hyra in den där bullrige tomtefarbrorn lagom till middag lite då och då. Inget mer tjat vore ju helt underbart. Blev ännu gladare när lillebror vågade sig närmre och vi såg att det ju var nästgårdsgrannen i ny skrud. Som älskade sitt nya jobb och gärna kommer förbi som tomtefar när storebor minst anar det. Är det skadligt att använda barnens fria fantasier så?