tisdag 10 augusti 2010

Terapi


Dagens bön
Så svår att be
och tung att se
att den blir på sned.

Ett storstadsbesök var tyvärr ett nödvändigt avbrott i skärgårdsidyllen vi lever i sedan tio dagar tillbaka. Lille, store förstfödingen ville plötsligt gå in i närmaste kyrka, tända ett ljus för prima ballerinan och med darrande stämma diktera en förbön att lägga i lådan. Som jag skrev ned med lika darrande blyertspenna.

Så.
Vi fortsätter leva för dagen.
Även om dagen idag var svår.
Framför allt för storebroren vår.
Men den slutade bra.

Tack.
För att ni finns.
Hjälp.
Oss att gå vidare.
Förlåt.
Att vi stundom drar oss undan.

5 kommentarer:

Sus sa...

Hjälp...nu gråter jag. Det funkar inte så bra med nymejkade ögon...=)

XXX sa...

Det är viktigare med trygga små killar än läsnöjda blogghangarounds! Måtte bönerna hjälpa honom att hitta lugn och ro.

Anonym sa...

Så fint.

Kram C

Anonym sa...

Bamsekram från vargarna

Anonym sa...

Åh, kloka tänkare. Precis som sin mamma.

Kram från Eve