- Måla kors i taket!, ropar pappan.
Efter snart sju månaders sjukskrivning har jag pratat med min handläggare på Försäkringskassan. För första gången. Eter otaliga försök. Och tappade sugar. För jag har haft fullt upp med att bli frisk, och därför inte lagt all min energi på att söka efter dem som har som jobb att hjälpa de sjuka i en ganska tuff situation. Så felet är ju delvis mitt, men jag har ändå hunnit göra ett antal försök sedan slutet av april ...
Min fråga var enkel:
- Hur räknar ni?
Svaret kom blixtsnabbt.
- Det gör datorn. Jag kan inget göra. Men du kan överklaga skriftligen.
- Till överdatorn då, eller?, undrar jag.
Tidigare hade jag fått veta att Inläsningscentralen tappat bort min sjukskrivning och därför lagt ner ärendet. Tack så mycket.
Själv skulle jag vilja lägga ner Försäkringskassan.
Det drabbar bara sjuka och fattiga. Ingen förlust.
Lägre stående människospillror som inte räknas ändå.
Minns förra leukemin.
Fick kämpa för sjukpenningen då med.
Man måste vara frisk för att vara sjuk.
För att orka stå på sig.
Annars försvinner man när gör någon annan det.
Och Förskingringskassan har vunnit.
Aldrig mer!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Nämen fy f-n! Ge mig numret och jag ska läsa lusen av dem! Alltså seriöst, antar ni har de andra i er familia som hjälper till men om, om, om jag kan göra nåt så är jag redo för en fight med denna instans. På rikt!
Eve
Ja, jag har en kompis som "dog" i hjärtstillestånd. Låg i koma i tre månader. Nästa år är han utförsäkrad. Hur tänker försäkringskassan?
Tröstlöst... Jag inser att jag är lyckligt lottad. Har haft mestadels tur med FK, trots att jag inte är på långa vägar så sjuk som du.
Min senaste har varit en pärla. Man lämnar meddelande. Hon ringer upp. Senast dagen efter för det mesta. Hon kommer ihåg papper, och är resonabel att prata med. Jag är i himlen.
Naturligtvis ska hon sluta.
Ikke noe bedre på andre siden grensen heller. Norske NAV er en jungel av merkeligheter...
Skicka en kommentar