Jag är tillbaka där livet började.
Det BB där jag föddes låg där det här huset nu står.
Damp 24 år senare ner på platsen efter spansk frigörelse, då med leukemi.
Stred och vann det kriget för nästan elva år sen.
Förlorade min farfar här i det förrförra novembermörkret.
Och checkade idag in för att fajtas mot sjukan igen.
Snacka om flashback.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Gumman!!
Hittade hit igen efter en låång paus. Läste ditt inlägg på Tjockalocka och insåg på en gång, även fast jag var tvungen att klicka in hos dig för att bekräfta, det som vi inte ville skulle hända.
Tänker på dig! Säg till om jag (eller min övriga familj) kan hjälpa er på något sätt!
Kramar till er alla!
Tack C!
Det var oväntat, för jag mår i stort sett bra. Men när det nu är som det är blir det ganska enkelt: det finns bara en sak att göra och det är att kämpa. Och jag är envis som en åsna, så jag vinner striden igen. Det är värre för barnen, men vi är ärliga och även om de är oroliga, så klarar även de den här kampen.
Vi tar tacksamt emot hjälp i form av socialisering. En lekfika eller så. För stora oh små. Men vi hörs om det.
Ha det gott och krama de dina.
Det är klart att vi ska lekfika. Your place or ours? Utomhus är väl lämpligt av infektionsrisk skäl!? Håller koll på dig via bloggen och återkommer när du är hemma på gatan i stan igen.
Kram!
Skicka en kommentar