Dinosar

Benmärgsprov är inte min favoritgren. Smärtan är hanterbar, men känslan av att en bit av det allra innersta sugs ut är ... saknad. Även om min märg är sjuk och orsakar ilska, oro och praktiskt strul just nu.

För en stund var det dags att benborra igen. En ung, försiktig läkare, men inte "min" misslyckades. Jag tyckte synd om henne, men ville samtidigt bara avbryta. Gå hem. Men den utvägen finns inte. Så jag bet ihop. Torkade en tår. Då kallades det ärrade proffset från förr in och tog i tillräckligt för att fylla rören. Gammal är äldst.

Nu har vi vågat planeringsprata. Kände mig mogen att diskutera med en trygg kändis. De yngre, försiktiga är bra lyssnare men törs inte ta upp de stora frågorna (?). De inväntar mig, och det är säkert rätt. Men jag är en gammal i den här gården. Jag var här före dem, vilket märks.

Medan gamlingarna planerade kunde ungdomarna lyssna storörat. Och jag blev med ens en dinosaurie vid 34. Men en väldigt barnslig sådan. Tihi.