Balt bajsade i bil

Vi ska flytta.
Mitt i kaoset.
Om bara några dagar.

Anledningen är ett inbrott för drygt tre år sen.

Då darrade jag som ett asplöv med nyföding i famnen.
Storebor, då 1½, sov lyckligtvis tryggt i sitt rum.
Mannen hade polisen på tråden och försökte medla med inkräktaren.

En påtänd galning som slog sönder alla våra fönster på nedervåningen innan han tog sig in i lyan.
Sedan kom polisen med tre piketbussar.
Men de tio minuternas väntan var de längsta i våra liv.

Nu flyttar vi upp.
Sjätte våningen, öppen planlösning och balkong i söderläge.
Utsikt över Värtan & Lilljansskogen åt ena hållet.
Gärdets takåsar och barnens framtida lilla skola åt det andra.

Att flytta är jobbigt som fan.
Speciellt när säljaren strular, hantverkarna hymlar och planeraren får permis men inte kan vara på plats. Jag älskar min man för att han med hjälp av fäder, flyttfirma, målare, städare fixar allt. Och ber en tyst bön för att allt ska gå så bra det kan.

En annan kul anekdot är att en annan tjyv än glaskrossaren snodde vår förra bil.
Sen bajsade han i den. Och satte kanyler i sätena.
Innan han körde rally genom Stockholm med polisen efter sig.
Slalomåkning mellan barnvagnar i gångtunnel.
Och slutade rejset i en trappa.

En månads fängelse fick han.

Vi fick inget alls.
Han hade snott 18 bilar på 20 dagar.
Var ett år yngre än jag. Då 25.
Och hemmahörande, men utan adress, i vårt östra grannland.
Alltså ingen vård, som han hade behövt.

Så kan det gå.
När man skiter i det blå skåpet.
Ajöken!

PMS

Konstiga saker händer med kroppen och knoppen.
En grov underdrift.

Mitt kontrollbehov har åter smugit sig på, stärkt av att jag var problemlösare förra veckan i jakten på spolare. Vardagslivet med mina musketörer gjorde väl också att familjens planerare återgick till jobbet. Men igår kväll fick min mjuke man nog. Och tog sig ton. Per telefon.

"Du hjälper faktiskt inte till när du ställer krav på hur flytt, städ, badrumsrenovering och målning ska gå till. Låt hantverkarna, städarna och packmästaren sköta sina jobb. Och låt mig hålla i det här. Du kommer ju ändå inte att vara här då."

Aj, vilken öm tå. Och oj, vilka stora ord. Inte vara här? Jag lämnar inte mina fina, "aldrig-never-ne jamais" som gamlamårrmårr sa. Men visst, jag är troligen tillfälligt borta just när flyttlasset går.

Vaknade inatt och var sjöblöt. Hade svettats igenom alla lakan, ja till och med istoppstäcket var genomsurt. Duschade och upptäckte att den fertila kroppen tydligen beslutat sig för at funka ett tag till. Trevligt på sitt sätt, men inte så välkommet när jag redan får påfyllning av blod från den hårt prövade Blodcentralen. Verkar ju otacksamt och slösaktigt att göra sig av med blodet på en gång.

Hyfs och bättring! Så doktorn har ordinerat stoppakvinnlighetentabletter. Innebär det att jag kan kräva högre lön, bättre pensionsavtal och ett självklart förtroende? I'm in! Halva befolkningens största handikapp har funnit ett botemedel. Feminist javisst. På lika villkor. Vi får väl se ...

Stridslysten är jag redan. Upp på barrikaderna. Orden skalla jämlikhet för alla.
Men det är ju å andra sidan inget nytt.