Mina femton minuter har börjat.
Vilket är lite bisarrt.
Etersom jag hittills varit anonym här.
Men vi har bestämt oss, familjen och jag, för att det har ett högre syfte.
Låter lite skenheligt så där.
Men känns tillräckligt viktigt för oss för att lätta på reglerna.
Och måhända bli en smula pretentiösa.
Himlen kan vänta-George och jag i samma film.
Som jag grät åt den serien på SVT.
Nu får andra gråta åt mig.
Tydligen.
Here goes:
Cancerbeskedet
tisdag 1 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vilken sjutusan till vilja du utstrålar! Att du är stark har jag förstått av din blogg, men det formligen sprakar om dig.
Du är en härlig kombination av mod, styrka, kärlek och snygghet!
Eve
snällaste, finaste, sötaste ni. vad glad jag blir. och kan bara återgälda med att ropa DITO! tror det börjar bli dags för en fest. IRL.
Skicka en kommentar