Tidig 40-årskris eller bara vanlig ångest?

Har inte riktigt tid.
Måste vila och kontemplera.
För att orka träna ännu lite mera.

Men så här:
Har sedan i lördags åkt skridskor, joggat, styrketränat, cross trainat, yogat, simmat, tränat pilates, styrketränat igen samt power walkat en mil varje dag. Och kört hårt battle med barnen i Dance Central på Kinnect. Står dessutom upp och jobbar. Visserligen med anledning av strejkande bord som fastnat i högläge, som bekant. Men det har blivit en påtvingad träningsform även det. Jobbet allltså. :-) Veckan innan dess var det längdåkning för halva slanten, vilket nu känns avlägset med den snö som flytt.

Aktuell status är bra hållning, intet ryggont men något värkande knän. Samt möjligen en begynnande 40-årskris i annalkande.

Eller så är jag bara livrädd för att bli sjuk och vill hålla mig i bästa formen någonsin. Helt vanlig ångest alltså.

Nu skall det sovas på saken.
Så att jag orkar köra ännu hårdare imorgon.
Och njuta av kontorets fredagsfika och en bättre middag med bubblor därtill.