- Jag döööör!,
säger jag aldrig.
När något pinsamt sker.
Av högst förklarliga skäl.
Men just nu vill jag bara gömma mig bakom en kudde och inte låta någon se de små cancerfilmer jag är med i och som snart har release på 1177.se. Barnen äääälskar att se mig prata fjantigt om viktiga saker. Så nu ligger vi i en hög i soffan och kippar efter andan efter att ha tjutit av skratt. Om och om igen. Innan vi slutligen gav vårt medgivande om att publicera eländet.
Man har inte roligare än man gör sig (till).
Kul att kunna glädja andra.
Verkligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag är övertygad om att det är jättebra och tror bara att du är självkritisk, hojta till när de läggs ut :-). Kram K
Åh, ska bli så kul att se! Du är kloka som en boka så de är säkert busbra!
Eve
Josefin - jag kan se det framför mig; både er där i soffan, gapskrattande; och dig på filmen, klok som en bok för att nästan citera Eve.
Kram! C. (som inte har skrivit på ett tag men som läser, med jämna mellanrum!)
@K: du kommer förhoppningsvis också skratta när du ser just den här filmen. det är liksom meningen. release 1 feb!
@Eve: kul, sa Bill. kloka,boka,TOKA, sa Bull. men tack, snygging, säger jag.
@C: åh, vännen, tack för dina rader här. har tänkt så mycket på dig och hoppas ni mår bra. ringer! kram
Skicka en kommentar