Väldigt bedrövad, men lär av ballerinan och "gör något fint av varje dag tillsammans" och njuter av detta bedövande, bedårade vackra landskap och mycket av vad det har att erbjuda.
Men så plötsligt, på besök hos gamla seglarvänner, slår sorgen till med oanad kraft. Jag får yrsel och fryser plötsligt så jag skakar trots värmen, ber morfar övervaka barnen i poolen högst upp på Solleröåsen högt över Siljan, medan jag stapplar mot undsättningen. Hinner dock inte fram till damernas och kaskadkräks i buskarna, mitt i en trappa. Och eftersom jag håller händerna för ansiktet i ett försök att låta turistande tyskar slippa se min vändande lunch, så smetas fontänen ut över hela mitt förvridna anlete.
Saknaden har fått ett nytt ansikte.
Kräm fräsch.
1 kommentar:
Får man fnissa åt ett så vackert,känslofyllt och starkt inlägg? Jag gjorde det i alla fall. You have a way with words!
/Freja
Skicka en kommentar