Lite sömn.
Mycket huvudvärk.
Resfeber?
Lämnar ett Stockholm som blivit kallt, täckt av dimma.
Och anländer till soligt, något varmare London.
Där jag inte varit sen språkresan som fjortis.
Produktivt möte på spanska, franska, engelska.
Träffar sedan branschens älskling. The sing star.
Som visar sig vara lika trevlig som briljant.
Nu ska vi fira min atlantiska chefsroll.
Även om jag mest längtar efter att få sova.
Ostörd. På fint hotell.
Men jag saknar mina prinsar.
Ökar längtor med avstånd?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Pappa, nybliven pensionist,
han tror helt visst
att utmaning dig kittlar,
oavsett internationella titlar!
Lycka till, min dotter! / KRAM Pappa
Skicka en kommentar