tisdag 1 mars 2011

Inge Glid


Nostalgi...denna sorgens dag.

Men sportandet fortsätter:

Idag skridskor för minstigen, pulka för den äldre som hellre hade lektion än lek denna morgon. Traditionsenligt tvåtimmarspass varje tisdag och torsdag för mig med styrketräning och mina nya kelgris GOAL, målfokuserad som jag är. Och belöningen i form av godingen Vibraspere, men det är ju gamla nyheter.

Lunch med hemvändande Londoner, tillfällig öbo och deras döttrar. Power walk till sötaste svägerskan, en tuff brud som inte nedslås av en åkomma eller sju.

- Du hittar mig lätt, jag ligger där du låg för två år sedan.

En vägledning som omedelbart skickade mig tillbaka till eländets elände, tre ambulansfärder till St Göran och drakhuset på kort tid och en härva av svikna läkarförtroenden som slutligen utmynnade i min egen oförtrutna kamp mot min osynlige fiende som finaste vännen försiktigt misstänkte och bästa gurun förvånat fann. Don Quijote slogs mot väderkvarnar, David utmanade Goliat och jag var tillräckligt arg för att göra något liknande.

- Varför spelar dom så sorglig musik på Sportnytt, mamma?

Store sonens kommentar tog mig effektivt tillbaka till verkligheten, när vi landat i soffan efter tomatbrödsbak.

- För att Inge Glid tagit plats i svenska VM-truppen. Moahahaha.

2 kommentarer:

Singelmamman sa...

Hehehe! Du är för rolig! Tur att väderkvarnskampen vanns av dig.

Anonym sa...

Hoppas att det är bättre med svägerskan! Och att draken håller sig snäll framöver!

Eve