Skilda världar

Å ena sidan slår Sveriges första, största dataspelsmässa Gamex upp portarna om några timmar. De hängivna köade redan på onsdagskvällen, sin vana trogen. En lekstuga för alla med barnasinnet kvar.

Å andra sidan är det åter dags för granskningsmöte angående cancertexterna på 1177.se. En allvarlig men givande dag för skribenter, redaktörer, vårdpersonal och överlevare som försöker göra det bisarra beskedet begripligt, det ofattbara fattbart.

Att befinna sig i dessa skilda världar och kunna sammanföra dem är en ynnest. Så rensa & skänk!, spelinsamlingen alltså, den fortgår. Ni anar inte vilken lycka spelen, pusslen, filmerna ger. Och på lördag avslutas auktionen och BRIS får förhoppningsvis ett fett och efterlängtat tillskott. Samtidigt som de når ut till dem de hittills missat.

Kommersiell kulturkrock och kaos är kul!

Bloggosfären

Poseidon med megafon som ljuder "mamma, pappa"
av Marianne Lindberg de Geer

Alltså den här bloggen ...
Som var ett socialt kommunikationsexperiment. Som gått från prova-på-ställe för att privat testa det jag som spökskrivare utförde åt uppdragsgivarna. Som blev en ventil, för mig och de få som visste om den. Oftast tramsig, utan sammanhang, men ibland allvarlig. Alltid utan krav, kontinuitet eller kontenta.

Så kom lillebrors 3-årsdag, då allt förändrades genom ett overkligt besked om ofattbart återfall av akut leukemi. Efter 12 sjukdomsfria år. Med två glada barn som friskhetskvitto. Och bloggen version 2.0 lanserades inofficiellt. Nu som nödvändig informationschef gentemot omvärlden. Livsviktig ventil, terapeut och kommunikationskanal för att varken jag eller mina närmaste skulle gå under av all förunderligt förvånande men tids- och kraftkrävande omtanke via telefon.

Ett år efter transplantationen gav bloggen mig indirekt nya uppdrag som kanske kan göra lite skillnad. Förklara och förenkla för den som drabbats av cancer personligen eller som anhörig. Vilket i sin tur har gjort att jag träffat en spretande samling botade bloggare och skribenter, redaktörer, psykologer, läkare, sjuksköterskor och några författare. En skön blandning starka individer som alla är lika i och med cancern men så oändligt olika i vårt sätt att överleva den.

Den senaste veckan har bloggen fått ytterligare ett syfte genom spelinsamlingen. Några storheter i underhållningsindustrin såg uppmaningen och nu rullar snöbollen utför branten och tar med sig alla dammsamlande spel i sin väg. Insamlingen ökar i omfång och ger fler patienter en stunds verklighetsflykt, tidsfördriv, spännig och kanske faktiskt ett uns glädje mitt i den tristess och misär som en längre sjukhusvistelse innebär.

...och precis när jag tror mig vara klar med just det här trillar ett mail in som kan bli starten på ett spännande projekt av mer trallvänlig karaktär, från en för mig okänd, men skönsjungande vän i denna förunderliga bloggosfär.

(Detta sagt medan verklighetens väsentligheter studsar omkring i väntan på disco och en massa blingbling.)

Därmed kan eventuella läsare pusta ut eftersom grötrimmen är slut för idag.
Tack och adjö, för slö för att dö. Moahahaha. (Ledsen, var bara tvungen.)