Dagen efter kvällen före vaknar gårdsfestarstjärnan med igensmetade korpgluggar, dunkande huvud och brännhet panna. Hur grannstudenten mår kan man bara föreställa sig - de flesta spår av kvällens firande är bortstädade av festföremålets förutseende föräldrar. Själv är jag lite lagom mör, anar samma yrsel som under gårdagen som adderats med eventuell matförgiftning efter sommarljummen barnfingrad dagisbuffé som trolig orsak.
Steker halloumi och skär primörer kl 07 till sista skoldagens Skansenutflykt allt medan magen vänder sig. Påminns av sonen om att jag minsann lovat favoriträtten alla kategorier, då pappans pannkakor inte är ett alternativ sedan mikromjukisen redan är på E4n. Vad hände med matiga mackor, frukt och en liten Yoggi i ryggan?
Drar med mig motvallssonen som hellre stannar hemma med liten sjukling, möter föräldrar som ståtar med nystekta plättar, hemsyltade bär och lättvispad grädde i ändamålsenliga lådor och kollar snabbt igenom den klena klasskassan och inser att knätrolleri och insamling inte är mina paradgrenar, men så måste bli.
Skyndar sedan hem igen, skuldtyngd av det dåliga samvetet, till soffliggande skrutt, som lämnats därhän i ett par minuter - ve och fasa - och försöker jobba medan den hese vädjar om uppmärksamhet.
Curling och dåliga samveten vartän man ser. Tänker på förskollärarens historia om femåriga 70-talistbarn som skickades till västerbottenssläkten på sommarlov, helt ensamma på långfärdståg. Är inte riktigt en av dom, men flög själv tidigt till mormorn. Hur hamnade vi här och när stoppar vi dessa märkliga rödmattskantade cirklar?
torsdag 9 juni 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Undrar det jag med, hur vi hamnat där i curlinglandet? Jag och min tvillingsyster åkte både tåg och båt själva, tidigt. Inte långt, bara till Gävle, men det tog längre tid då. På stenåldern.
Skicka en kommentar