Thaisvenskar

Vi är framme. Paradiset tycks existera. Än så länge.

Resan gick över all förväntan. Inget kräks. Bara söta, sovande barn. I alla fall vårt sällskaps fem telningar. De fyra resfebriga föräldrarna sov lite mindre, och var inte särskilt söta vid ankomst. Men lättade. Och fick very special treatment directly. "Cause you've got babies, madam!" Well, if you say so ...

Och så har det fortsatt. Våra söner är prinsar och deras reskompisar är prinesessor i detta lilla kungadöme, tycks det, liksom alla barn. Så de älskar Thailand. Och äter mer än nånsin, dyker utan problem, ja även N simmar på djupt vatten med puffarna på. De hittar nya kompisar varje dag - språkförbistringar råder inte när man skrattar sig igenom dagarna. Livet leker således. För alla inblandade.

Vargfamiljen, med Doc Love i spetsen, och vi är alltså installerade i Lucky Deluxe Villa, Kata beach sen' ett par dagar tillbaka. (Vet ärligt talat inte hur länge vi varit här, eller viken dag det är. Fullständigt avslappnad m a o.) Lyxvillan finns! Inte bara som ett bankkonto. Full service, men lågmäld, 24/7 till löjligt billigt pris. Så allt är givetvis ljuvligt.

Utom möjligen Grabbarn Grus från Ekerö. Som kallar sina fruar för "hönsen". Ni kan tänka er resten. Återkommer säkerligen i ämnet. GG ska givetvis starta business här. Nån' gång i framtiden. Som alla thaisvenskar.

Och jag har redan en ny kund. Vilket får maken och vännerna att sucka. "Kan du aldrig vara ledig?" Men lite tips i utbyte mot en heldags båtutflykt tackar de inte nej till. Och vaddå jobb? Lite hjärnjympa i värmen kan inte skada. Så håll utkik efter PR från vår transfer från flyget, Kids on board. Svenska bilbarnstolar minsann. Och uthyrning av Gärdets (världens enligt familjerna Am, Ca, Ho & Vr m fl) smartaste syskonvagn till vargfamiljen här i andra halvan av stugan.

Syrsorna spelar, grodorna kväker och det enda som hörs är mitt knapprande. På stranden tändes rislampor som flög till väders som vackra små drakar udner kvällen och jag ser dem ännu. Måste ta reda på orsaken. Ni har sett TV-bilder efter tsunamin. En sorgligt vacker påminnelse om altings bräcklighet och naturens krafter som ingen rår på. inte ens alla thaisvenskar.

Resfeber eller tidig turistmage?

Vid gårdagens dagishämtning möttes maken av två kaskadkräkande tvillingtjejer i entrén. I lätt panik påkallar han personalens uppmärksamhet, tar ett djupt andetag och rusar in i smittohärden. Hjältemodigt lyfter han ut våra pojkar ur krigszonen. Hem till tryggheten?

Idag är barnen tvångsförvisade till hemmet i det tveksamma sällskapet av sönderstressad mor. Än så länge symptomfria. Nu väntar vi med bävan ... vinterkräksjukan på thaijumbojet i tio timmar är en erfarenhet vi helst är utan. Liksom övriga passagerare, kan man misstänka.

In vino veritas

Som sagts tidigare, kärleksfulla kunder, med humor, gör jobbet till en lek.

Nyss hemkommen från snabbisen, på Sky bar, (bara det är ju humor av högsta klass - man kan ju fundera över mitt yrke), med spöket Laban & skånskt entourage, kan jag konstatera att med vinet försvinner diskretionen. Men attans rackarns vilken ledarartikel det kommer bli. Labolina levererar.

Är dock lite småslumrig. Gick upp kl 6, lämnade hastigt på dagis, webbstrategikonsnultade hos A till halvsex och skyndade så till dejten, aka "Sikta mot stjärnorna".

Lite vino fino till författandet, så är det snart sängen, familjen och jag som snusar sött på öfvre plan.

Imorrn är det nytt kundmöte efter dagjobbet. The real deal. Imperiets Skybar. Rioja Reserva y manchego con kvitten. Que rico. O pasta putanesca?

Focus locus

Efter diverse utflykter i helgen, kan jag evetuellt tänka mig att i en avlägsen framtid flytta till radhus i fiiin närförort vid vattnet, eller högst otroligt nog till "den eviga ungdomens stad". (Tävling! Finn en pretentiösare beskrivning och vinn fint pris. Tre skivor i potten!)

Men nu har jag kommit på bättre tankar och återigen hittat hem. Hem till f d stamfiket, på hörnet här i vår brf. Där grannarna möts över en kaffe, skvallrar om alla kändisar i huset och förfasas över sopsugsstopp. Det är lite pilsnerfilm över det hela. Minus södertugget.

Och bästa baristan minns mig, I & C. (S har haft otur. På't igen bara!) Hon frågar inte ens vad vi vill ha, för hon vet. Och det värmer, efter en smärre påklädningsdust med moloken storebror. Och så solstrålen som "vill åka flygplanet till Thailand NU. Genast. Å äta clementiiiner".

På café V satt latteligans snillen och spekulerade hela våren, med barnen i vagnar plockandes russin och bebisrån bäst de ville. Det var lite föräldrarevolt på den tiden. Vi ockuperade gladeligt hela trottoaren varje förmiddag efter storbarnslämning på div dagis på Nedre Öfvre. Ah, those were the days ...

Men idag var vi tillbaka. Och rollerna är ombytta. Baristans dagar är räknade, för snart är det hennes tur. Att latta med bebbe i vagn. Och vi mister stammiskänslan när ny kaffemaskinist ska skolas in. Dags att flytta rumpan?

Kärlek på hemmaplan

Idag hände det. Fast för fyra år sen'.
På en strand under stjärnorna vid mexikanska golfen.

Poetiskt, rörande vackert och på rim.
Ställdes frågan med bäst tajming någonsin.

Till tonerna av en smäktande livebandsblues.
Precis vid strandkanten i månskenet och med levande ljus.

Vi kunde inte i vår vildaste fantasi förstå
vidden av beslutet vi faktiskt tog då.

Två har blivit fyra. Ofattbar lycka.
Enkel matematik kan man tycka.

Men mitt i firandet sitter jag ensam här
medan friaren tar en power nap - familjelivet tär ...

Kärlek på jobbet

Kvaliteten på den häringa bloggen är lite låg. Men så är den min ventil. Tur att jag är ett fullblodsproffs på jobbet ...

Och uppdragen blir särdeles väl utförda när vi belönas med priser. Sveriges bästa kyrkowebb var kul. Framför allt fick vi många, långa jobb efter det. Skryt, ja visst, men så har vi sluppit sälja oss. Mun-mot-mun-metoden sköter det.

Men ännu bättre är det att ha kunder med humor. Fick just ett SMS. Som frigida jag trodde hamnat fel.

"Tjena snygging. Vad sägs om en snabbis innan flyget?"

Sisådärja. Nu var ribban höjts rejält.

Det äkta ståndet

Trodde vi skulle få restips serverade till Mat-Niklas berömda lasagne. Men i stället kom en bröllopsinbjudan live. Av kompisar från förr. Ordningen återställd. Vi är nästan grannar igen. Så vi fick bjuda på restips.

Nu är den självklara frågan: Passar Maldiverna eller Seychellerna bäst för stundande smekmånad? Lyxbekymren haglar på Öfre Nedre Gärdet.

Tacksamhetshelg

Var det Thanksgiving eller Tjugondaknut i helgen? Det är ju inte utan att man börjar undra. I dessa klimatförändrade tider är väl vintern ett minne blott. Snöhistorier lär berättas för barnbarnen i ett nostalgiskt skimmer. Eller barnbarn förresten ... våra barn kanske inte ens kan bilda familj pga klimathotet.

Lördag:
Halv shoppingdag med storebror som var på jakt efter "en liten rosa blomma" till kompisens jubilerande mor. Letade i sjutton affärer innan han var nöjd. Väl hemma tillverkades rosaglittrigt, kladdigt kort. Tacksam att jag närt en shopper vid min barm. Som bara vill handla åt andra.

Lunchgästande Idol 2007 med familj ville se Aquaria. Storebror somnade i vagnen på väg dit. Men egentligen var det ju lillebror som skulle sova, så jag körde backträning med en skrikande och en sovande pojke som vikter tills lilltutan till slut gav upp. Maken och familjen L/W såg på hajarna, hajarna, hajarna ... Storebror fick komma in efter sovpausen. Smidigt. Tacksam för välbehövligt träningspass på vackra Djurgården. Beach 2008 är här om två veckor.

Makens lillasyster yster, tillika världens bästa svägerska, åt tidig middag med gudsönerna. Och stannade kvar för att premiärbarnvakta medan vi fick gå på kalas. Och oh vilket party! Snygg jubilar, festsugna gäster, champagne och delikat buffé. Efter det en rolig musiktävling då lag Tiffany med skånska falsettsånger spräckte mitt två veckor gamla öronlock, tackar! Smarriga priser till bästa laget, en underdog som glänste till. Thank you for the music - the winners take it all.

Sällan har väl klackarna klapprats så taktfast i höggravida grannens tak. Mumrik, som var lite trött efter en gråtvåt avskedsfest, fick dåligt samvete vid halvtvå och traskade hem, medan den av kompanjonen återutnämnda partyprinsessan vädrade morgonluft vid tresnåret. Ingen gärdesman vågade sig fram, då vinglisarna rullade ned för backen. Tacksamt att ha nära hem.

Söndag:
Gosungarna prickade in bästa dagen att ta sovmorgon. Efter frukost ville de mysa i soffan, vilket passade utmärkt. Om man säger så. För vi är inga purunga partyprissar. Även om man gärna vill tro det kvällen före dagen efter. Men efter en halvdag i dåsandes i soffan fick vi en oerhörd energikick av alla måsten inför resan. McD-drive-through på väg till Bäbislandet där en extra paraplyvagn plus UV/myggnät inhandlades, samt andra thallisnödvändigheter som smarta barnbadskor, badbyxor för opålitliga samt Alcogel. Efter den prövningen var jag extremt tacksam för att lillebror somnade, så jag slapp följa med på storhandling. Extra tacksamt är det att storebror ärvt sin fars faiblesse för stormarknader. Själv får jag kväljningar vid blotta tanken. Så sömntutorna sov i bilen mitt på PrisXtras P-plats. Det har jag inga som helst problem med.

Mumrik lagade sin berömda köttfärssås medan lillebror bekantade sig med nya vagnen. En riktig hit, på superrea, mycket lägligt. Storebror somnade precis innan nyinflyttade faster (icke avskräckt nanny, jippie!) återkom för söndagmiddag. Jag råkade visst natta mig själv och lillebror strax därefter. Syskonen behövde säkert prata gamla familjefejder i fred ... och för det är jag givetvis tacksam.

Lite tjatigt tema, men vi är även tacksamma för att barnen valde att skippa julgransplundringen till förmån för kvalitetstid med sina trötta föräldrar. De gör så bra val, de små liven.

Drömjobb?

- Jag vill också jobba om man får åka buss, båt och tåg dit å rita på datorn å lyssna på musik hela dagarna, å så spela dataspel å fika latte!

Sa treåringen lite surt när jag kom hem från en toppjobbsdag på spelbolaget. Han glömde fri tillgång till gym och 45 min power walk med glad kollega i lunchsolen. Det är kul att konsulta. Och bra för figuren. Men helt underbart att komma hem till mysmumrikens middag och nybadade barn. Det är min tur nu. Och makens tur att softish-jobba hemma några dagar i veckan. Ombytta roller.

Båtpendla

Den här stan' är rätt fantastisk. Idag åkte jag båt från nya jobbet i sjöstaden till hemmet via Strandvägen. Gratis. Inte illa.
Hade jag gjort det i gamla hemstaden hade jag hamnat i sörjan av slängda cyklar uppströms Islandsfallet. Inte alls samma frihetskänsla faktiskt.
Vi flytt int' tebaks.

GåS

Grannsonen har haft FF länge nu. Galet spelande av hiphop å dunkadunka till tvårycket varje natt. Grymt party ikväll. Glaskross, gälla röster, dova tonårsbröl. Grov baryton sjunger ryska nationalsången som något slags partytrick.

Spännande. Speciellt för en gräsänka som på andra sidan väggen försöker se The Aviator på låg volym för att inte väcka sussande sötnosar en trappa upp. Skåningen är på avskedsmiddag med Texacoligan & hangarounds för att fira vännen N's himmaflytt. Sex år i stockholmsexil fick räcka.

Sen' händer det. Summer of 69 med Bryan Adams. Gårdagens ungdom gästspelar hos dagens, eller?

Blir förresten lite smått oroad. Glaskross och granne är ingen bra kombo, enligt bistra erfarenheter. Men hur hög är sannolikheten att historien upprepar sig?

Bubblande zombie

Var tvungen attt skippa branschens stora dunk-i-ryggen-gala, eftersom maken blev blixtinkallad till examination och barnvakter som kan komma inom en kvart inte växer på trän. Missade också en länge efterlängtad after work skumpa med Esset i JES! Kommunikation.

Tänkte att jag skulle passa på att sova tidigt, som kompensation. Och somnade duktigt direkt efter konsultjobbet. (För jesus!, vad annorlunda, men kul, det är att ha sitta i en kreativ miljö med sköna människor två dagar i veckan från morgon till kväll). Kl 18. Framför Alfons. Storebror väckte mig gång på gång.

- Vakna mamma! Gå upp och lägg dig i sängen. Nu genast. Marsch pannkaka. Ska jag behöva räkna?

Vemvemvem har lärt honom att säga så?

Trött som en sengångare på tidiga kvällen, men pigg som en nötskrika om tidiga natten. Och när jag väl lägger mig börjar grannen dundra. Inte konstigt att man snittar fyra timmar sömn per dygn ... Tur att barnen har den goda smaken att sova om nätterna.

Men imorrn blir det bubbel, kära kompanjon. Och fler dansanta besökare efter nypremiären av fyrans fredagsunderhållning. Skål!

Analkande kändisbröllop?

Dränerad på några rör blod och undersökt med olika instrument i öron, näsa och hals sitter jag och väntar på en diagnos och blir glatt förvånad över att i doktorns skvallerblaska läsa att en kompis ska bli en ärbar man. Allt "enligt säkra källor", så då måste det ju vara sant.

Grattis P! Och grattis till blivande frugan och kändissyrran som fångat mannen, myten, näsan.

Detta måste firas med en anekdot:
När tjejgänget behövde "stan's snyggaste hunk" som kidnappare på barndomsvännens möhippa ställde P upp utan att blinka. Och agerade extra trevligt blomsterbud, så väl att den blivande bruden skickade ut den blivande maken eftersom hon förväntade sig lite dans. Men ack. I stället bar han henne på starka armar ner till Sergels torg där hon sattes vid ett bord med skumpa och jordgubbar. En lördag förmiddag i juni. Hon räknade lydigt till hundra innan hon tog av ögonbindeln och då insåg var hon befann sig. Vi sprang fram efter en god stund, och hennes första fråga blev, lite oväntat:

- Var är killen?

Och det var fler som undrade. Okända kvinnor fotograferade tilldragelsen på Plattan, med fokus inställt på den muskulöse i stället för huvudpersonen, samt bad om hans telefonnummer.

Nu är han olovligt byte. Och har börjat vänja sig vid kamerablixtar och intrikata frågor. Så bröllop eller ej, stort lycka till!

Varför gråter du, lilla vän?

Nu kan en liten manick tala om varför ditt barn gråter. Enligt reklamen. Förmodligen vetenskapligt bevisat i schweitziskt laboratorium.

Tack för tipset käraste kompanjon. Denna must-have sätts genast upp på den elektroniska thaipacklistan. Utifall "mamma har lite ont i örat" även på resan.

Att uppfylla en prinsessas högsta önskan

Bildrättigheter: Aftonbladet

Förhoppningsvis tillfälligt halvdöv vet jag hur det är att vara hörselskadad. Jag har tydligen öronkatarr sedan en vecka tillbaka eller så. Jodå, det finns en sådan åkomma. Så jag hör allt kaffekoppsskrammel på fiken, alla skriande plastleksakers gälla sirener på kalasen men jag hör inte när barnen smågråter i sömnen av läskiga mardrömmar.

Det hela är mycket irriterande.

Men det blir extra kul för mina fina vänner när vi lunchar på Maddes fik Cream och huvudpersonen själv snyggstövlar in. Jag tror att jag är lågmäld, men ack ... För inte nog med att jag hör illa, jag är ju halvblind i skum belysning också. Och nu råder totalt mörker dygnet runt. Så jag frågar lite försiktigt om fröken B jobbar där. Ja, eftersom jag vill veta var kön börjar.

Alltså, jag tror ju att kungligheter vill bli behandlade som vanliga människor, så jag gjorde lillsessan till viljes. (Och just denna pingla har jag råkat på i andra sammanhang, kompistillenkompis osv.) Hoppas hon är nöjd med att misstas för diskplockare! Med extremt coola skodon, skall tilläggas.

Teknikens under

Barnen somnade tidigt idag. Afterdagishappy. Äntligen hemma igen, efter drygt två veckor med kusiner och andra lekkamrater i Skåne & skärgårn' var det fullt ställ i nationalstadsparken igen.

Så här sitter vi nu parkerade i soffan. Varsin laptop i knät. Lite jobb, lite zapp. Bokar äntligen biljetter till Schyffert. Helkväll i maj med vänner vi inte ser lika ofta som förr. (Före barnen.)

Chattar med kompanjonen. Om familj, jobb, busig afterwork och hennes nya lantställe. I Roslagen, så klart. Bra val. The more, the merrier. Men hur ser det ut?, undrar jag. Kolla på You tube, säger hon. Shit pommes frites vad jag gillar tekniksamhället av idag!

Samtidigt komponerar grannsonen mycket modern musik med blytunga basgångar på högsta volym på andra sidan väggen. Det ska absolut uppmuntras, men fortsätter han efter tolv eller väcker barnen, så smäller det (i väggen). Det finns gränser för min modernitet.

Luftfärd?

Lyssnar just nu på en Led Zeppelin-konsert från 1979.
På SVT. Heja public service.

Men hur gammal har jag blivit?
Borde inte min pappa vicka på tårna till detta, snarare än jag?

Det får mig att minnas en date from back in the day:
Spännande, betydligt äldre kille bjöd på stort. Flott som få förevisades liten blåögd blondin på sisådär 21 allt vad storstan hade att erbjuda. Och visst var jag nyfiken, men föga imponerad av guldjaguar, modell E-type, som hämtade upp vid Stureplan. Men intresset som ändå fanns dog snabbt när vi började prata musik.

Snygga killen:
- Jag lyssnar inte på ny musik. Det är inget att ha. Köper bara gamla klassiker.

Jag tog tåget hem till Uppsala och gick på klubbspelning med ravelisorna dagen efter. Och där fanns ju dom riktigt spännande snyggingarna.

Aftnar

Julafton
Lätt släktkaos i Skåne.
Men gemytligt. Och diftongerat.

Nyårsafton
Milt kompisarmedbarnkaos i Roslagen.
Men härligt. Även om annandag nyår inte existerar. Ännu. Sorry, JEB & co!

Trettondagsafton
Snöstormskaos med sillgrisslorna.
Men helt underbart!

Vad kommer härnäst?

Tjugondagknutsafton, så klart!
Julgransglitterkaos på Stockholms gator när vi går hemåt efter vuxenkalaset?
Kan knappt vänta ...

Styv kuling

Station: Söderarm
Vindriktning: Sydost
Vindhastighet: 17 m/s
Byvindhastighet: 22 m/s
Lufttemperatur: -0.6 °C
Sikt: 28.0 km
Stationshöjd: 15 m

Jag ÄLSKAR att bo vid havet.
Speciellt när det blåser så barnen inte kan stå upprätt.
Mest spännande vore ett strömavbrott så mysbrasan får ett syfte!
(Mumrik förstår föga. Gillar elen, så imorrn far vi hem till staden igen.)