Bokcirkel

Log lite i mjugg när jag packade ner två pocketböcker på drygt 500 sidor vardera, men se, de blev lästa. De fem barnen passade sig själva, som synes.

Och de fyra vuxna kunde utbyta läsupplevelseer över tax freens vino-de-dunko (Rioja & Chardonnay), cava, single malt och en eller annan Singha varje kväll på altanen mellan åtta och midnatt. Ty barnen la sig självmant i vagnarna efter slukad middag på diverse strandhak och fortsatte sedan att sussa sött i sina sängar natten lång. Och vi kunde ta igen åratal av oavslutade meningar. Visserligen i sällskap av fräcka myggor.

Undrar vilket årtionde nästa bok kommer cirkulera?

Boktipset à la Kata Lucky Villa:
Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren
Snabba cash av Jens Lapidus
Stieg Larsson-triologin
samt
Pippi Långstrump av Astrid Lindgren
Benny & Lillnöffe-samlingen av Barbro Lindgren

Blommande barnatår

Okejrå.
AA, AE, LE, och alla andra sötnosar som undrat. Vi ÄR hemma igen. Men hemkomsten var tung, så blogguppehållet kvarstod. Landade precis i tid för två begravningar av nära och kära.
Från solsken till evigt, nedrans mörker. Så kändes det då.

För vi längtar tillbaka varje dag.
Tre veckor med sol, värme och en hel ocean av tid tillsammans. Med lyckliga familjen. Och de bästa av vänner. Fy farao, vad bra det var. Och faktiskt lagom lång semester, för oss som är beroende av att vara lediga om somrarna med.

Men bildminnen består. Speciellt foton av blommande barnatår. Som nu börjar flagna ...

Buddhas

Trilskande, trotsiga barn? Trötta, tålamodsprövade föräldrar?

Gör som vi. Konvertera till buddhismen. På bilden besöker Little Buddha Nils med följe Big Buddha, "uppe på stora berget" dit Truls ville tillbaka varje dag. Munken välsignade genom att aga alla pojkarna E med en vattendoppad kvast på huvudet, trä på dem armband och rabbla böner. Sedan fick de små varsin banan, ur munkarnas förråd av allmosor från fromma thailändare.

Resultat: Truls blev just from som ett lamm efter besöket och gav bra dricks, förlåt, offer i stora kassaskåpet efter ceremonin. Armbanden sitter kvar på oss alla fyra. "Det ska vara där för alltid för det tar jag inte av - aldrig i liiivet" säger Truls. Barnen äter bra, lägger sig själva och sover hela nätterna, leker snällt tillsammans och säger oftast inte emot, "för nu har snälla munken kvastat oss, så nu blir vi friska och stora och starka om vi äter och sover". Jomenvisst. Må armbanden aldrig, nånsin nötas sönder ...

Lösningen för stressade barnfamiljer är ju lika enkel som genial. Alla vet det. Men få gör det. Tar sig tid tillsammans, fogar ihop familjen och får bra sammanhållning i gengäld. Thailand är långt bort, dyrt att resa till osv, och buddhismen är än så länge ett av österns mysterier, men tiden tillsammans har gjort underverk. Utan tvekan. Avslappnade föräldrar får trygga barn.

Eller var det thaimedicinen efter öroninflammationerna som personlighetsförändrade mor och storebror? Så att far och lillebror kunde blomma ut?