måndag 22 september 2008

Vårtig röksvamp


Så det kan gå.

Står med luren i handen i en solig skogsglänta med en skock barn springandes runt benen när jag får ett ovanligt besked. Jag som sällan varit anställd har blivit befordrad. Hoppla.

Hinner inte fundera så mycket mer på det. Ena sonen undrar om man kan äta röksvamp och jag är tyst tacksam över att han än så länge tycker att magiska svampar är mystiska. Inte spännande provapådroger. Den andre sitter sonen mitt i blåbärsriset och plockar munnen full och njuter. Liksom jag, och de andra dagisföräldrarna som valt bort kollegorna på jobbet till förmån för barnen i skogen runt hörnet. Just idag.

Vi är ute mellan nio och fem.
En helt underbar arbetsfri dag.
Hur blir det sen?

onsdag 17 september 2008

Liten tuva ...

... stjälper ofta stort lass

Ketchupeffekten är vida känd.
Först kommer inget,
sen kommer inget,
och till slut kommer allt, vilket är mer än man kan hantera.

När det sker i jobbet kan man skrattande skaka det av sig.
Händer det på hemmafronten biter man också ihop, småleendes, och klarar treårstrots, rinnande näsor eller snarkande äkta hälfter.

Men när sorgen drabbar en mångfalt inom loppet av några dagar, då rinner tårarna över. Av sorg, ilska men också av lycka. När de enda som betyder något vid dagens slut möter med varm famn, blöta pussar och slanka barnarmar som aldrig vill sluta kramas. Då är jag trygg. Och äntligen hemma.

Eller nåt' säger det bäst. Carpe diem.

måndag 15 september 2008

Match making




Pernilla & David


Min aversion mot Pernilla Wahlgren är vida känd bland vännerna, och föremål för skämt om att jag egentligen är avundssjuk. Det bjuder jag på.

Makens låtsasfascination över David Hasselhoffs varanden och låtanden är också en källa till munterhet. Det bjuder han så gärna på, som så mycket annat.

Nu sitter vi sida vid sida, vid varsin dator och MSN Video slumpar videklipp. Gissa vilken underbar match making vi precis skapade?

Så, Pernilla, om du behöver en trygg famn hos en nallebjörn med egen Facebook-idé: satsa på The Hoff.

lördag 13 september 2008

After work n' park

Föräldraråd. Solskensfika som förr. Fast ändå inte alls.
Fakturor. Förundras över att stora, etablerade företag törs "glömma" att betala, trots påminnelser. David och Goliat ...

Tidig hämtning. Mys i parken, med gosegossarna och deras vänner. Varför kom inte jag på idén med pedagogiska bokstavskex? Till hutlöst pris, högst på allas mellisönskelista.

Å så kvällen. Två trötta exklassisar äter libanesiskt.
+1 hos galna italienaren. "Como fare le mysigt?"
Tre vänner diskuterar döden, döden, döden över lite rödtjut.

Brittsommaren i city.
Nittonhundranitti
Kommer du ihåg den?

Exakt samma 2008.
Om man byter ut döden mot livet. Förr, och nu, oftast, hobbyanalyseras livspusslet. Men döden kan vara uppfriskande. Eller tänkvärd i alla fall.

fredag 12 september 2008

Cojones

Spanska sjöborrar (vars taggar ironiskt nog återfinns i morfars fot)


Dagen igår var testosteronstinn. Minst sagt. Och en upplevelse utöver det vanliga.

Gladstressade, hyperkoleriska killar på kontoret innan the real deal. Mötet med fartberusade journalister på STCC-pressvisning. Helt speedade i fantastiska simulatorer, i race mot våra starkast lysande stjärnor. Unga proffs i tajta rally- (nej jag menar racing-!) overaller mötte ärrade murvlar som blev barn på nytt. Totalt 40 pers varav min side kick och jag var de enda på Ball Breaker som saknade cojones.

Därefter promenad i solen, middag med stans' snyggaste sjönsjungande snäcka på Elverket. Boef Bourgignon och Girlietalk. Manligt och kvinnligt. Sedan teater. The Dad på Maxim. Endast män var inbjudna men vi fick komma gratis. Eftersom vi var de enda utan cojones?

tisdag 9 september 2008

Gråtlåt

Min sommarenärövergråtlåt som ironiskt nog repas just nu.
Jag ser det som terapi.
Våga gråta!, är mottot.
(Och visst är det en patetisk kärlekssång, men jag tolkar den annorlunda.)

Tho'we gotta say good bye for the summer
Darling I promise you this
I'll send you my love ev'ry day in a letter
sealed with a kiss.

Guess it's gonna be a cold lonely summer
But I'll fill the emptiness
I'll send you my dreams ev'ry day in a letter
sealed with a kiss.

I'll see you in the sunlight
I'll hear your voice ev'ry where
I'll run to tenderly hold you
But darling you won't be there

I don't wanna say good bye for the summer
knowing the love we'll miss
oh let us make a pledge to meet in september
and seal it with a kiss.

Text & musik; Gary Geld/Peter Udell

Sorgsen september

Ibland är tårarna närmre än vanligt.
Normalt är jag inte särskilt sentimental.

Men när jag repar en låt i en konsertlokal där min farfar så ofta hört mig sjunga kan jag inte hålla dem tillbaka, tårarna. Jag ser den tomma stol där han brukade sitta och får en stor klump i halsen och måste torka kinderna som är gråtvåta. För jag tänker ju inte bara på honom, utan på det fruktansvärda som nyss hänt.

Livet är förjävla orättvist.
Och jag är helt maktlös inför denna sorgsna september.

måndag 8 september 2008

Lycka och sorg

När den stora sorgen drabbar ens nära och kära, när marken försvinner under fötterna och allt bara blir svart. När det som inte får hända faktiskt sker, och någon plötsligt inte finns mer.

Då är det svårt att räcka till. Balansgången att finnas där men utan att störa är svår. Att trösta, utan att bli för närgången. Att finna de rätta orden, utan att fastna i klyschor. Och att nånstans själv försöka förstå det fruktansvärda. En bit på avstånd, men ändå.

Det är då jag kramar mina muntra lergökar extra hårt på dagisgården och inser att lyckan faktiskt är här och nu. Inte sen.

"Man ska vara rädd om sig så länge man har sig", säger gamla mormor. Konstigt ordspråkssnickeri, med sann innerbörd. Vid 88 vet man.

söndag 7 september 2008

Nya tider

Första Praktiska Rapporteringsveckan är till ända.
Eller Paranormala Röjauppiträsketdagarna?
Snarare PRatglada nya tiden.
Annorlunda och spännande.

Ledig fredag med gosebarnen som avslutning.
Trädgårdsfika i solen på V med maxade bebben.
Å så landet ... efter att mannen åkt på Ålagillesgolf i Absoluts Åhus.
Nån' slags skånsk sedvänja där jag inte gör mig besvär.

Det är skönt att erkänna sina begränsningar.

tisdag 2 september 2008

Livslångt lärande


Idag gav rekryterandet resultat.
Del 1 av 3.
Min assisterande tränare började.
Och jag fick lära mig att delegera.

Ett livslångt lärande lär det bli.

Pust, poste födelsedagsveckan

Ett kalas med morfar & fru veckan före 3/4sfamiljefirandet,
ett kalas med svärmor och faster på makens dag,
ett akuttandläkarbesökskalas på min dag,
ett 4-årskalas på dagis + ett med mormor & Nösta,
ett missat kalas hos E som fyller ett år mer samma dag,
ett STORT barnkalas med nästan alla vännerna i lördags,
ett ljuvligt, djurlikt 4H-kalas för BB-kompisen i söndags.

Så imorse kom den självklara frågan:
"Hur ofta kan man fylla år egentligen?"

Ödet gjorde att mannen föddes på min namnsdag, jag föddes på hans lillasysters namnsdag ett par dagar senare och vår förstfödde kom ytterligare ett par dagar därefter. Men värkarna startade när blivande modern kom med frukostbrickan på blivande faderns 30-årsdag. Blivande moderns 30-årsfirande skedde på BB Sthlm.

Ödet ... eller god planering? Tur att vi inte gillar tårta.