Kvartalskontroll

Med fjärilar i magen, sonen i baksätet och en gigantisk låda insamlade spel i bagaget styrde jag mot barndomsstaden i den arla morgonstunden. För en lika delar förskräcklig som trivsam biltur mot dômen och domen.

Och även om jag litar på min magkänsla, finns orosmolnet ständigt där. Det tornar upp sig alltmer hotfullt när dagen D närmas eftersom den lömska sjukdomen kan ha dykt upp sedan sist, medan jag intet ont anande har låtit livet gå sin gilla gång.

Det är väl i och för sig det enda jag kan göra. Leva livet. Och lämna dränerande företeelser och dunkla fasor därhän. För är det något som gör en sjuk så är det just sådant strunt.

Men så klart gick kontrollen bra, och besöket och sjukdomserfarenheten kändes än viktigare av ett möte med personalen på barnsjukhuset som tacksamt tar emot alla spel som kommer i deras väg.

Mer om det annorstädes. Efter BB-kompismiddagseftersläckning väntar snarkande trion på sopransnus i dus.