Mellanlandning

En vecka i Skåne avklarad.
Grön jul.
Trevlig.
Lagom.
Bäst var promenaderna på Falsterbostranden nästan varje dag före kusinträffar, glöggmys, och julmiddagar. Har träffat nästan alla våra släktingar. Men i spridda skurar. Skånskt gemyt.

Borta bra men hemma bäst.
En kväll och natt i hemmets trygga vrå.
Mumrik slänger ihop viltfärsbiffar med rotsaksgratäng och goud saus. Tack vare Sthlms (världens?) dyraste, men bästa matvaruaffär. Med chefslansonchampagnen till. Det är ju den 29:nde. (Vår dag. Varje månad. Firas alltid.)
Barnen sover sött. Jag jobbar lite.

Imorrn är det julafton.
Igen.
På landet.
Med min lilla spillra släkt.
Finns det några snälla barn kvar?

Årets längsta natt

Hade totalt förträngt årets måste.

Men nu är det klappat och klart! Har byggt ihop fem årskalendrar med barnbarnen respektive barnbarnsbarnen. Klippt & klistrat foton, samt knepat, knåpat och skrivit. För min del ligger sporten i att göra klabbet själv, inte låta fotolabb göra jobbet. Det här blir personligt och lite klämkäckt hemslöjdaraktigt med en gnutta klister kvar på någon sida och en lite sned bild mot slutet. Men en mycket uppskattad gåva.

Nu hägrar sängen.

Alla tiders bästa julklapp

Köp utsläppsrätter till svärmor, fastrar och svågrar.
Bättre kan det inte bli!

Årets julklapp!

Årets julklapp 1988-2007. Enligt Handelns Utredningsinstitut.

2007 GPSen
2006 Ljudboken
2005 Pokerset
2004 Den platta TV:n
2003 Mössan
2002 Kokbok
2001 Ett verktyg
2000 DVD-spelaren
1999 Böcker
1998 Dataspelet
1997 Elektroniska husdjur
1996 Internetpaket
1995 CD-skivor
1994 Mobiltelefonen
1993 En doft (parfym)
1992 TV-spelet
1991 CD-spelare
1990 Woken
1989 Videokameran
1988 Bakmaskinen

Årets julklapp?

Alltså den här julhetsen. Jag fattar inte att vuxna människor springer runt som skållade troll i klappjakten. Men ännu värre är ju kverulerandet. Alla har väl ett fritt val?

Jag har inte köpt en enda julklapp. Mår dåligt av jippot. Barnen får varsin bok av oss på morgonen. De kommer garanterat bli överösta med alldeles för många leksaker ändå. Och är f ö nöjda med varsitt paket. Än så länge. Vill inte ens öppna resten av stora högen de får av släkten.

I år firar vi skånsk jul. Släktjul. Har lärt mig av mumriken att handla småkusinernas klappar, samt något fint till honom, på julaftons morgon. Då är ingen ute på Malmös gator. Lugn och ro. Man hinner ta en kaffe och stärka sig inför eftermiddagens släktdrabbning. (Och så inhandlar vi varsin flaska finvin till far- och morföräldrar. Eftersom vi vet att de ger oss ågot, trots att vi för tionde året i rad lovat varandra att "julen är till för barnen, vi vuxna ska bara umgås och ta det lugnt". Yeah right.)

Jag hoppas att vi i vår lilla familj kan fortsätta att ge varandra små presenter när de verkligen behövs eller uppskattas mer än vid ett sånt här måste-tillfälle.

Mumrik har därför redan införskaffat årets julklapp till familjen, som enligt Handelns utredningsinstitut är GPS:en.

Spruta, flyga, bada

Vad vet vi om Thailand? (Bra avsnitt av Kobra.)
Det är inte utan att man börjar fundera över så många svenskars chartermål.
Men vi bokade en vinterresa för ett tag sen, efter ett halvårs vånda och strul med begärd semester. (Grov underdrift.)

Sedan förföll drömmen i glömska. Det som borde tjäna som ljuset i tunneln åts upp av stress och höstmörker. Vilket är fullständigt ofattbart.

Tills resvännen Doc Love påminde om betalningsdatum. Och första vaccinationen för barnen. Så i den arla morgonstunen bar det av till "sykhyset" (City vaccinationer). De sa inte ett pip, killarna, men den annars ganska tystlåtne skånepågen babblade på. Resfeber? Eller nålrädsla?

Efteråt förkunnade storebror:
- Nu har vi sprutat oss och ska åka till flygplatsen å sen ska vi bada hela tiiiden.

Han och vi är nog lika besvikna över det faktum att vi "först ska till Skåne en vecka, landet veckan därpå, å så stan' några veckor men sen' flyger vi". Men då har vi åtminstone hunnit längta ett tag!

Da capo?

Julkonsert.
Snygg kör.
Men förkyld.
Inte särskilt änglalikt.

Recensionerna gav spridda skurar:
"Underhållande ..."
"Stämningsfullt. Härligt med julsånger."
"Det är kanske lite tokigt att välja styckena med de allra högsta tonerna just till vinterkonserten när alla har hosta?"

Och jag var inte ett dugg nervös. Dåligt tecken.
F ö var det ingen i den knökade lokalen som begärde da capo. Ännu ett dåligt tecken. Men vi körde extranummer ändå. Bra eller anus?

Glögging

Av våra 17 gäster på glöggprovningskalaset i lördags var 5 londonbor. I exil.
Alla hade valt Stockholm för det vackra folket och vädret.
Ha!

Undrar om de ångrar sig i smyg, så här veckan innan jul?
Alla svenskar är hålögda av stress. Och vädret?
Va?

White Christmas

Mossan växer på mig, men ingen har sagt nåt. Eller så har jag inte lyssnat. Skrik mig i örat framöver, snälla!

För det är ju mossigt och rätt förfärligt att det kändes ovant att gå på lyxigt julpartaj med mikromjukisen. Ganska trötta, men förväntansfulla, uppklädda och tillsammans, för första gången på evigheter, lämnade vi ett litet kaos bakom oss, trygga i att M&G "äntligen blivit tillfrågade" om att ha mysfredag med prinsarna.

Och "oh, vilket party!". Det multinationella bolaget hade hyrt Nordiska muséet, och bjöd på champagne, kultur, artister, god mat & fina viner men famför allt ett dansgolv med en DJ som måste ha exakt samma skivsamling som jag. Tidig nittiotalstechno avlöstets helt naturligt (ja faktiskt) av soulklassiker, RnB, sjuttiotalsdisco och blipp blopp. Inte en enda skitschlager så långt öronen hörde. Ej heller slaktande eurodiscoversioner av GOD musik.

Så vi använde bara varsin drinkbiljett.
-Romåcola, vodka russian eller GT?, sa trött bartender.
-Ojdå., sa jag, som inte smuttat på en drink på flera år. Och det var tydligen jätte-kul ...

Men ett glas vin, försök till dataprat i kvadrat och ett nödlögnsbesök på the ladies senare kändes dansgolvet som den här festens centrum. Men hur är det nu? Den dagen man blir förälder mister man sin moderna dansförmåga, eller? No idea, men vi hade iaf kul. Och bjöd på ancient moves. Eventuellt. Tills vi vandrade hemåt. Samtidigt som vi fick skandalrapport från annan julfest, hu & hi. Och femton minuter senare sov sååå gott.

Dagens självklarheter:
Barnvakter är till för att anlitas. Och nedre Gärdet är Stockholms närmaste förort. Så klart. \0/ (= Händerna i taket, för den oinvigde.)

Separationsångest

Det är alltid lite sorgligt att lämna ett projekt bakom sig.
Men väldigt roligt att få lovord, förnyat förtroende (och betalt.)

Men säg den sorg som varar?
På måndag startar nästa projekt hos samma kund.

Vin, kvinnor och sång

Hade litet stämrep här, luciadagen till ära.
Man vill ju inte skämmas på söndag.*
Så vi tog ett glas Raimat till fisken.
Sedan lite Blossa för att värma upp stämbanden.
Ljuv musik uppstod.


*Julkonsert med Da Capo.*
16 dec kl 16.
Östermalmsgatan 69.
Ängalikt.


S sa det bäst:
"Ho ho. Vin, kvinnor och sång."

Stjärngosse modell äldre

Storebror har i en veckas tid hävdat att han vill "va en sån' där som har stjärna i lussetåget". Föräldrarna har letat land och rike runt (Fältan & Kista galleria) utan att hitta dumstrut. Funderade i ett svagt ögonblick på att pyssla ihop attiraljerna själv, men ack. Drog en repa på ryssen, och där fann jag strut och stjärna. Strålande tider!

Igår kväll skulle allt provas. Visa av erfarenhet hade de curlande föräldrarna letat fram alla tänkbara kombinationer; luciakrona och tärnljus från vår barndom, samt glitter, hemstickade tomteluvor, pepparkakspyjamas och stjärngosseutstyrsel av årets modell. Alla var uppspelta och förväntansfulla. Tills lillebror sa:

-Akta varmt ljus, ajaj.

Jodå, det gamla tärnljuset anno 1978 var kokhett och plasten smällte snabbt. Förmodligen en kortsluting pga batterisyra som var på väg att upplösa underverket i alla sina beståndsdelar. Kikade en stund fascinerat, men tordes inte behålla den transfomerade skapelsen inomhus.

Denna dagen väcktes familjen i den arla morgonstunden av steppande far. Kl 06.00. Barnen ville hellre sova än skynda till luciatåg på dagisgård kl 07.15, kan man säga. Storebrors stjärngossedrömmar gick i stöpet efter halva påklädningen. Vita strumpbyxor var inte poppis.

-Men det är ju inte jag som ska vara stjärngosse. Pappa ska ju ha strut på huvet!

Självklart. Har man dragit upp familjen mitt i natten får man allt ha dumstruten på hela dagen.

Idol 2007

I fredags var det äntligen finaldags efter mycket hårt arbete, men utan att försaka familjen ett ögonblick. Vännen E disputerade. Juryns motivering betydde fritt översatt att hon är en modig och banbrytande talang som dykt rakt ner i fetträsket, som få törs stoppa tån i. Mäkta stolta och rörda till tårar beundrade vi uppsalatjejer vår nya doktor. Och kalasade nästan som förr.

Fett med grattis, E!

House warming glögging

I lördags var vi på två inflyttningsglöggisar. Hos kompisar från förr som flyttat hem efter utlandsvistelse och som de smarta människor de är givetvis valt Gärdet efter London, New York , New Delhi och Köpenhamn.

Men så diamentralt olika tillställningar. Den enda likheten var att vi på båda ställena var de enda som kom med barn. Därför att vi var de enda gästerna som har barn. Och vi är inte äldre än kompisarna, bara i en annan fas. Kändes oerhört vuxet, och lite meckigt, skall erkännas, att klampa in med hela cirkusen, men det funkade. Tyckte vi iaf ...

På det ena kalaset var ALLT hemgjort; glöggen, lussebullarna, pepparkakorna - the works. Fantastisk ambitiöst och väldoftande. På det andra kalaset var allt köpt. Snyggt och praktiskt.(Inklusive tio liter mellanmjölk på altanen. "Till drinkarna senare." Har White Russian fått en renässans? Stannade inte tillräckligt länge för att veta svaret på den frågan.)

Med facit i hand tror jag att vi gör ett mellanting på vårt öppna pepparkakshus till helgen. Vi handlar, barnen bakar. Kan bli katastrof. Eller hur bra som helst. Om någon vågar komma förbi, förstås.

Logik enligt hr & fru E

Maken:
- Hur går det med artikeln?
Jag (gäspande):
- Bra. Jag skriver inte. För trött.
Maken:
- Det är ju iofs upprörande men då kanske vi kan äta Ejes choklad ...
Jag:
-Jajajaja och drottningens tuttar till inspelade Parlamentet. I stället för att sova som normala människor.

Solklart!

Underverk & urvridna disktrasor

Foto: Arlas recept på hembakad choklad

Glädje just nu är att

minnas allt det fina med farfar,
bara få vara lycklig med friska familjen,
luncha med goda vänner som har kloka ord,
krypa upp i soffan och läsa sagor för prinsarna,
påbörja ett nytt uppdrag med kreativa, sköna kollegor,
avsluta ett projekt och känna att det leder till något bra.

Det är gott att i sorgen och ilskan över orättvisor bli överraskad av att skrattet, sömnen och en liten bit mörk choklad kan göra underverk med en urvriden disktrasa.

Vila i frid

Tänk att motionera med stavgång och äta lunch med kompisarna en dagen, för att nästa dag hamna i respirator. Tänk sedan att världens klokaste, envisaste och finaste lilla farfar kämpade en vecka innan hans hjärta, som hyste så mycket kärlek, slutade att slå. Tänk också att jag fick vara där hos honom, hålla handen, klappa kinden och pussa pannnan. Sjunga, skratta, gråta och berätta om de käraste barnbarnsbarnen som var hans stolthet.

Men min farfar fattas mig. Jag har svårt att föreställa mig livet utan våra pratstunder, promenader och planer för framtiden. De kloka orden, berättelsen om hans fascinerande liv och diskussionerna om dagsaktuella världshändelser och deras efterföljd har jag som enda barnbarn fått fri tillgång till.

Livet går vidare, självklart, men det blir betydligt fattigare nu när han är borta. Storebror förstår inte, men tröstade mig när vi gick vid det upprörda havet på landet nu i helgen. Han formade händerna som kikare och spanade uppåt. "Gammelfarfar är uppe i himlen nu. Han ser solen, men jag ser inte honom. Var är han? Jag tror han sitter ju där bakom molnen och har det bra."

Det tror jag med.