Camp Carola?

Pissväder!

Efter 48 timmars oavbutet regnande kom solen åter in i våra liv.
Solskenet värmde oss en stund, men har nu åter förbytts av mörker och ihållande regn.

Jag vet det låter underligt,
men jag har bara regn hos mig.
(Orup vet precis.)

Och för att återkoppla till schlagerregnet på fler sätt;
Carola ska alltså starta idolfabrik, friskola eller vad?

Gud bevare oss väl!
Ja, för bibelläsning och tungotal står säkert på schemat.

Jag tror att Guds änglar gråter över Cavrålas tilltag.
Eller kissar i kors. En rätt kul syn för övrigt.

Schlagerregn

Nu har det regnat oavbrutet i 24 timmar.
"Skam på våta land", säger vabbisen här hemma.

Det är dagens roligaste ordvits. Så kul är det med en snorig lillebror. "Men han är glad. Alltid lika glad." (We are all the winners. Vilken hit.)

Har rusat mellan möten hela dagen med paraply och skåningarnas åretruntuniform (oljerock) över skotskrutiga kjolen storebror valde i morse. My personal stylist.

Det regnar här i Stockholm idag
du har det säkert bättre än jag.

Det händer inget särskilt
jag har det ganska bra.

Men det regnar här i Stockholm idag.

Stor lyrik i Carolas låt anno 1984

Från koja till slott

Vilken välbehövlig vila!

Har städat stranden på landet, burit och släpat träd och ris till stort bål. Umgåtts med barndomsvänner, ätit och druckit gott och mått så himla bra efter en knäpp vecka. Sen' att vi var lite dagen efter idag, det får man ta. Dock en aning oroande att två glas vin och en rökig whiskey respektive torr sherry (jag är en kärring) kan få småbarnsföräldrarnas skallar att gå i spinn. Skyller allt på vintertiden.

Åkte hem tidigt för att bevittna ett dop idag. I Hedvig E döptes lilla S. Bedårande tillställning på alla vis. Utom att våra söner tyckte att prästen pratade för mycket och sjöng för lite.

Efter namnritualen var det dags för kalajset. I våningen. Som vi längtat att få se nya bostället. Härmed kan alla wannabees som benämner sina lägenheter såsom våningar slänga sig i närmaste vägg. Våra ex-uppisar har efter mycket möda och stort besvär lyckats med konststycket att flytta från liten lya till stor våning. Varsamt renoverad in i minsta detalj. Vid finaste gatan, med vattnet nedanför. Hela översta våningsplanet är deras. Så ja, de bor i en våning.

Vi må bo på deras parallellgata, men i en helt annan värld. Något jag inte sörjer. Vi älskar den här delen av stan'. Och ingen av oss klarar att jobba mycket. (Hispan nästa?)

Men det är gött att vännerna är tillbaka efter ett halvårs exil i sunkisuppis. För nu kan vi mötas halvvägs. Ta en chevre-rödbetsmacka på Foam och titta (tjyvlyssna) på folk. Förfärligt härligt. Välkomna hem!

Varför vintertid?

Precis när barnen hittat bra sovvanor (19:30-07.30 +/- 30 min) inträder mörkret i våra liv.

Vintertid. Vilken smörja.

Alla goda föresatser sätts ur spel och man måste börja om från början med rutinerna. Yrvädren somnar kl 16, när mörkret inträder, och vaknar således mitt natten. Sisådär vid 04. Precis när vi gått och lagt oss. Men det är ju en annan historia.

Inte nog med att årets sämsta månad är på ingång, den måste klampa in med skoterkängorna på och slå oss i huvudet md en slägga. Börjar ångra att vi valde att förlägga vintersemestern i februari - det är ju nu vi behöver lite ljus och värme!

Väck aldrig det barn som sover - en devis som nu måste trotsas. Tvångsmatning och forcerad lekstund för att sedan få hela familjen att somna om vid önskat klockslag. Är det nån' som tror att vi kommer lyckas?

MEN! Det är okej att skylla all världens skit på vintertiden. Inget ont som inte för nåt' gott med sig.

Nya tider

Vi har blivit panschisar. Har vänt på dygnet. Ur led är tiden och vi med den.

Jobbade till 02, hela familjen sov till 08!; avtalad telefontid för intervju med Mycket Upptagen Ämbetsman. Satt i pyjamas i barnrummet och genomförde grillningen medan man & barn
lagade frukost på bv.

Dagislämning och hantverkarlunch, dvs murvellatte på V med kvartersfolket. Rättade till nattens "artiklar" (givetvis helt uppåt väggarna), fredagsmusikleksfikade med dagiskompisar, somnade med barnen före 20!

Vaknade i vargtimmen. Har nu jobbat till 03.
Vilka fina förebilder vi är för våra barn.

Dubbelt tunnelseende

Jag skriver å skriver å skriver på en artikel om SOA, men är nu mest ute och cyklar i nattmössan utan hängslen och livrem och vad gör Göran Persson utanför porten mittemot denna sena timma och varför gör mumrik djupa knäböjningar medan han borstar tänderna frenetiskt. Och imorgon ska jag intervjua busy businessmen hela dagen, å skriva avtal å en analyserande artikel till å politisk ledare å å å hjälp! Men äntligen fredag å sen är det lördag å städdag på landet å söndagsdop i stada å härligt med måndag så man får pusta ut med lite hederligt jobb igen.

Jag är helt väck nu. Ser dubbelt. Ja faktiskt! Alla bokstäver är små myror som springer runtruntrunt. Det ser kul ut, jag älskar tivolikarusellerna som åker fortast, högst, snurrigast men snälla världen stanna - jag vill hoppa av!

Telefonsex?

Hur gör man?

Jag ska telefonintervjua 40 höga höns i näringslivet. Hur gör man det utan röst? Eller som nu, med Peppargatans mest beslöjade stämma. Sexy as hell.

De kommer tro jag sysslar med en annans sorts tjänst. Telefonsex, någon?

Våga droga!

Bihåleinflammerad. Lomhörd. Sprak och grötlock i örat. Febrig, snuvig, hostig med borttappad röst. Långhelgboendes hos svärföräldrarna som befinner sig mitt i flytt- och semesterpackningen. Maken på herraktiviteter.



Barnen hyperaktiva bland alla sköra antikviteter i den gigantiska våningen. Med ensamma mamman utan djup tillrättavisande stämma. Svårt att hålla full koll på sprintstjärnorna. Inser att jag är fullkomligt maktlös. Orkar inte springa efter. Kan inte skrika. Ger upp. Liksom barnen!

Utväg? Knark är ju bra ... så som en ängel ringer vännen Doctor Love in ett recept på hästmedicin som gör mig till människa igen. Underbart! Pussar hela världen, men speciellt dig, O.

Slå mig hårt, tack

Det går bra nu.
Jobben rullar in.
Som tågen på en station.

"Det är ju synd att klaga",
men snart hinner jag inte med tåget. Som imorrn går till Malmö. Direkt efter kundmöte då jag måste ta beslut. Vara av eller på. Helst det senare. Förhoppningsvis är hela familjen ombord. På tåget. Samt vagn, väskor, välling. Varför utsätter man sig överhuvudtaget för detta? "Jag är faktiskt förkyld." Räcker det som ursäkt, om man är tjej?

Dagens dilemma:
Borde jag ta det trygga projektet som innebär minst halvtidsjobb ett halvår framöver? Men samtidigt tvingas tacka nej till andra stora, kreativa uppdrag?

Eller ska barnen gå på dagis på heltid? Ska kanske mannen gå ner på deltid? Som situationen är nu jobbar vi båda 100 %, men jag hämtar oftast (kl tre). Tar igen missad arbetstid efter åtta, när de snusar sött (alla tre ...).

Det är lyxigt att vara fri, men svårt när man vill göra allt. Och världens sämsta klyscha - "om ändå dygnet hade fler timmar". Astöntigt lyxproblem. Anpassa livet och sluta mesa! (Men hur?) Beslutsångest har tonåringar patent på. Inte 30+are.

Kan någon vara snäll och slå något hårt i huvet på mig så jag tar ett steg i rätt riktning, tack?

Dagens dilemma - kalas (3)

Storebror fick injudan till fint kalas.
I våning där glas inte får gå i kras.
Mor & son är välkomna kl tre.
Lillebror får dock inte följa med.

Men far kan inte alls komma hem
förrän allra tidigast kl fem.
Ska lillebror stanna på dagis ända tills dess?
Han är ju så liten, blir på tok för stor press.

Löser det hela med en ganska hyfsad idé.
Kalasa hos oss nästa vecka, här får alla va' mé.
Men bebben får nog stanna utanför
han är faktiskt inte en musketör.

En för alla. Alla för en.
De tre musketörerna drar till lekparken.

Häxan surtant

Hon är inte elak, bara sur och vresig. Katrin Sundberg spelar rollen som Häxan Surtant.

Foto: Carl-Johan Söder/SVT

Först å främst måste jag göra en pudel. Eller en Hanna. (F d kollega på H38 och söderböna som gått från tonårsgoth till stureplansgrått och blivit öfrekidsens sarkastisk redaktör.)

Har varit låg, hormoniell och närsynt. Så ursäkta Häxan Surtant och heja i vimlet (på stan, i parken, på fiket) om jag inte gör det först. Jag är inte otrevlig med vilje. Har bara väldigt dålig syn. Även med korrigering.

Det lär inte bli bättre. Denna vecka är smått galen. Ketchupeffekt på jobben. Efterdagiskalas varje dag fram till skånetrippen. Samt sångrep för mig. Min belöning. Och ytterligare 15 minuter i rampljuset. Ska sjunga på Petronellas skiva. Jippie! Om jag håller måttet. Eller tonen, snarare. Hjälp!

Kalasbra

På lördag har sönerna tre kalas att gå på. Klockan tre. Hos tre olika kompisar. Som alla fyller tre år.

Så vad gör man? Kan 3- resp 1½-åring välja? Troligtvis inte.

Vi löser det genom att ta en långhelg i Skåne. Med anledning av årlig herrmiddag i Malmö. Vad kul det ska bli att se allas ansiktsuttryck när vi dundrar in alla fyra, på fiiina golfbanan. Snacka om curling.

(Egentligen ska semiskåningarna och uppländskan gå intensivkurs i rrrrullning hos Tiffany i Staffanstorp medan gåsapågen gloffar, goffar och sjunger om pärafilten där himma.)

Smulan

-Jag hatar smulor!

ur "Ensamma mamman"
Bildrättigheter Cecilia Torudd.

Snusmumrik har läst igenom allas bloggar. Kanske inte allas. Men de närmaste vännernas, några "erkända" samt latteligans. Och frugans. Han hade en del invändningar.

Jag förstår ingenting. Men en sak har han rätt i. Skenan hade önskad effekt så smeknamnet bör bytas. Till Smulan. Kökets tillstånd post frukost/nattmacka som gör mig gaaalen. Tänk när sönerna blir hungriga tonårsvargar. Jag känner mig redan som Cecilia Torudds Ensamma mamman. Som för en omöjlig kamp mot smuleländet efter ungarna. Och hon har ju ingen tankspridd man som gör likadant. Men jag vill förstås ha min kvar. Smulis! (Efter den sockersöta -isbenämningen älskar han mig ännu mer.)

Dialektalt 2

Mumrik panikhandlade hos ryssen strax innan middan. Kom hem som ett levande frågetecken

-Jag frågade tre gånger efter rödabedorna. Ingen av zombierna fattade. Sen hittade jag dom själv å då bad hon i kassan om ursäkt för att personalen bara talar svenska. Kan du förstååå det?!
-Ja, Skrållan, men lär dig rödbeta på ryska, så ska du se att det löser sig. Eller på svenska ...

Anala tyskar

Vid 33 borde man lärt sig att inte ropa hej. Men så är man en obotlig optimist. Det ordnar sig alltid. Men är lite jobbigt när det sätts käppar i hjul.

Käppen är mannens tyske chef, som har lagt in något slags veto ang vår drömsemester. Hur vågar han? Ledigheten var beviljad, efter typ ett halvårs väntan, men "bara" av svensk chef. Smäller tydligen inte så högt på det multinationella mjukvaruföretaget. Och i samma anda har stackars kollega fått avlägsen fransk chef att ifrågasätta EN dags kontraktsenligt flyttlov. Merde alors!

Mumrik funderar nu på att ta ut föräldraledighet, eftersom pappasommaren med lillebror blev kort (bara 2½ mån). Det är nämligen en rättighet. I Sverige. Men då måste han vara ledig minst en månad enligt företagets regler. Vilket är en vecka längre än vi hade tänkt vara borta. Hoho. Skrattar bäst som skrattar sist.

Dagens lapsus lingue

Hade marathonkorrmöte idag. Började tidigt dessutom, efter att ha jobbat natt. Tog välbehövlig lunchpaus med herr redaktör. Pratade musik. Trodde jag.

jag: På söndag kommer Manu Chao.
red: Vaddå för nåt?
jag: Mano negras sångare, du vet?
red: Nä, jag lyssnar bara på Lasse Berghagen, eller jag menar jazz, för f-n!

Helrör

Jag är den okände åttonde dvärgen. Gäsper.
Trötters enäggstvilling.
Men är nära besläktad med Glader.

Somnade med barnen. Inte helt ovanligt.
Väcks av Mumrik kl 01.
-Skulle du jobba? Fixar du två helrör i så fall? Eller, strunta i det, du behöver sova! Vi har förresten fixat Lucky nu. Å så ska jag prova antisnarkskenan. God natt.

Helrör? Lucky peoples center? Happy go lucky? Snusmumrik minus snark, går det? Torr i munnen. Längtar inte efter korret som aldrig kom. Men har korrmöte kl 08. Ingen återvändo.

Stapplar ner till datorn. FTP:n ligger nere. Planlöst bloggande.
Kollar mail, och se! Vi har lyckats med det omöjliga:

THAILAND here we come! Vi och familjen W. I varsin Lucky deluxe villa. Tre veckor i februari slipper vi krångla på och av totalt fem barn tre lager kläder. Det trodde vissa aldrig skulle ske. Men ack vad de bedrog sig.

Nu ska här jobbas! Och blandas helrör. Välling alltså.

Fam Es 15 minuter

Vår vän JEB är kändis.
Motorredaktör på Expressen.
Han har en välbesökt blogg.
Och där finns vi - eller åtmonstone vår diskbänk, skärbräda och kniv!
Du skall icke förakta dina 15 minuter.


Jan-Erik Berggren
Motorredaktör

Dagens köptips: knivskarp Porsche

Här har du en Porsche för köket - en vass modell med körglädje året runt. Var på middag i helgen hos ett par goda vänner. Och gick föstås igång på brödkniven i köket. Inte blev det sämre av att vännerna öste lovord över Porsche-serien. Men det fanns ett problem - knivarna rostar om de inte diskas och torkas direkt. Förvånande med tanke på att rost inte direkt förknippas med Porsches bilar.Men, likväl - ett julklappstips blir det. Porsche-knivar, vassare och snyggare än Global.Vill i sammanhanget avslöja att jag haft en saltkvarn från Peugeot - men den gick sönder....
Skrivet av Jan-Erik Berggren den 24 sep 11:28

Musulmanen

Mumrik har en mussla i magen.
Eller en liten bit skal.
Det är givetvis värre än alla graviditeter tillsammans.
Det borde jag ju förstå.
"Ni tjejer snackar om att föda barn.
Det finns inget så illa som när en kille är förkyld."
Eller har blivit ofrivillig musselsamlare.
Tillfälligt hem för en liten bit musselskal.

Pubbeunge

Har en tid levt i villfarelsen att jag är i övergångsåldern.
Eller i grosess.

Men nu är den förhatliga röda vågen tillbaka i oförminskat format.
Irritation, känslosvall och smärta. Samt en finne! Pricken över i, och läpp. Skulle det inte bli bättre efter att man fött barn (en stycken två)?

Men jag är i alla fall ingen gammal klimakterierkossa.
Utan åter en purung pubbeunge med acne.

Dialektalt

Idag var vi i Uppis
för att träffa min bästis
som fått en splitterny bebis.

Blev inte så avis
på livet i radis
men lite nostalgis(k).

Åkte förbi gamla dagis
mindes tanterna på lekis
och superpeddisarna på fritis.

Gillade livet i lyan vid Fyris
speciellt som carropluggis
och nationens nuckeklubbis.

Sen for vi till nästa bästa kompis
för middag, vin och godis
och planerade resa till Thallis.

Väl hemma blev det bröllopschampis
och drömmar om semester långt från Mallis
måste kolla om där finns föräldrafritt öppnis!

Dumburk, gurkburk, knarkburk?

Mumrik kommer hem från date med Steve, på Grand hotel. Balmer. The one and only. Om man är en mikromjukis.

Vi knäcker en flarra skumpa för att fira ... fredag?, att barnen sover? Eeh men vi skålar för mitt nya projekt. Och för the monkey business.

Sen ser vi fredagsunderhålling på reklamteve. Gillade Hey baberiba. Nu tillbaka, i utökat format. Helt okej. Fem min i taget. Sen är det en kvart reklam. Det måste gå dåligt för den där låtsaskanalen. Eller bra iofs, med alla dom reklamstålarna.

Mitt i reklamen kommer en snabbspolning av Idol! Tio små negerpojkar-konceptet är redan i full gång. När vi fick barn bytte vi obskyra klubbspelningar på Söder mot dissningsteve om fredagarna. Har dock missat hela grejen i år. Tills nu. Är helt likgiltiga. Utom när de sjunger lite falskt. Det skär. Men va fasen, de flesta har ju pipa så det räcker. Utom Peter jaggöralltförpengar Jihde. Hur kom han in i bilden? Är detta en sportgala?

Tröttnar på teven när Snusmumrik gör just det. Snarkar så tavelglasen skallrar. Så jag byter dumburken mot knarkburken. Igen. Jobba på skumpa är bra! Äntligen fredag?

Syskonkärlek

Svinkallt ute.
Jobbar inne. Har flöde. Funkar fint.
Kaffe och mörk choklad till lunch.
I stället för Riche. Tokdumpad.
Gott, tidsbesparande och bra GI. Tröstar jag mig.
Och msn:ar med kär gammal vän. Vi är världens mest patetiska nostalgiker. Och det är fasenimig helt underbart!
Börjar få ångest över att hämta på dagis och sedan frysa mitt för dagen klänningsbeklädda arsle av mig vid pölen i parken.

Då, som en räddande ängel, får jag oväntat besök.
Av min store lillebror som jag inte sett på en evighet.
Vi snackar design, musik, uteliv - jag är svältfödd!
Å så förfäras vi över vår lille storebrors 40-årskris.
Eftermidddagen är räddad.
Jag slipper gå ut.
Och barnen får för en enda gångs skull leka inne och se min och lillebrors favorit Doktor Snuggles.
Sittandes i vårt barnrums snart 30 år gamla minirottingfåtöljer.
Iklädda våra gamla PoP-plyschtröjor.
Syskonkärleken och 70-talsnostalgin är total.

My Cat can Scratch! DJ Monkey!

Vem sa att katter är mesiga?

Bobby J-Five Year old Rapper

Så ska de drillas, kidsen!

Frågor och svar

Min inbox just nu:

från ämne datum
ginzamusik@ginza.se Vad vill du ha i julklapp av chefen? 2007-10-05
jobb@academicwork.se En programmerare/systemvetare 2007-10-05

Hur kunde de veta?

Fast i akademikerträsket

Det kom ett mail från nye, viktige kunden:

Superbra jobbat Josefin!

/P

Nice. Hade bara skissat på ett första konceptutkast.

Sen damp det ner ett mail till, från annan P hos samme kund, men ang offert på helt annan analys:

Hej Josefin,

1. Upptäcker att jag varit otydlig. Min bild är att (blablabla - projektförklaring)
2. Hänger inte riktigt med i resonemanget. (Kvantitativ/kvalitativ metod? Viktade, indexerade resultat?) Vi vill att kunden under telefonintervju besvarar de frågor som finns i enkäten.

Pxxxxx

Jamenpreciiis. Läste en MYCKET omfattande krav spec och tappade huvudet. "Rakt ner i akademikerträsket", som ex-kollegan DI skulle ha sagt. Eller hur?

Så nu vet jag vad denna natten ska ägnas åt. Den bästa offerten nånsin.

Dagens dilemma

Har inte sett på tv på evigheter. Missat SVTs sexualupplysningsprogram, hela idolprylen, nya smartroliga och faktiskt - amerikanska serien Sunset strip, gamla godingen Grey och bara lyckats se en gnutta nattrepris av Mia & Klara.

Tänkte åtgärda det nu. Men ve och fasa - ALLT av underhållningsvärde visas samtidigt. En sketen onsdagskväll liksom. Visst har vi mediacenter, men jag betvivlar att ens den underbara maskinen kan spela in fyra kanaler samtidigt.

Hur gör ni, alla upplysta människor som faktiskt ser alla dessa livsnödvändiga program?

Rosa skumdelfin

Det klagas mycket på barnkalas. Alltså företeelsen. Jag är också skyldig. Tycker det kan vara lätt stressande att behöva bjuda hem hela dagiset (ny skrivelse från personalen, alla eller ingen dvs 36 barn plus syskon och föräldrar). Så vi sysslar inte med sånt. Löser det med kalas på landet, för dem som är där och enkel fika med lekkompisarna i stan. Önskemålen kommer säkert. Vad det lider. Men ingen inhyrd Labero här inte.

Vi var dock på världens bästa kalas i söndags. Efter en tuff helg med kusinerna här, var vi egentligen lite för trötta. Men kompisen bor rakt över gården och barnen ville verkligen gå, så ...

Det var ett himmelrike för trötta föräldrar. Mysig stämning, välkomstchampagne, italiensk plockbuffé, rödtjut av kvalité samt avec till kaffet. De små barnen lekte lugnt i födelsedagsbarnets rum, de stora killarna (välkammade, skjortbeklädda Douglasar, Filipar m fl, alla 7+) röjde lite, men var tillräckligt väluppfostrade för att fatta halvsubtila vinkar med höjda ögonbryn.

Efter en förvånansvärt avspänd eftermiddag (trots att vi var de enda utan inneskor) kom vi hem med påsar allihop. Barnen fick den obligatoriska ballong-tuta-serpentin-tablettask-påsen och vi fick hembakt bröd!

Den kvällen somnade de ovaggade, medan vi käkade upp deras godis. "Det är ju så mycket farliga färgämnen i Tuttifrutti. Bättre att de hamnar i pappas mage.", sa mumrik. Själv provade jag en rosa skumdelfin. Sådär. Resten ligger i tryggt förvar intryckt mellan de fina vinerna i barnsäkrade spritskåpet. Där är en hel del kalaspåsar nu ...