En knapp vecka i skärgårn' och det kallas bara för en långhelg. Det tackar vi Jesus och gammelkungen för. Och just de institutionerna, kyrkan och kungahuset, är värda lite kärlek i dessa tvivlartider.
Med hundlånepromenad till Skatudden och jakt av vilsen kalv medelst lasso av Zeb MacEngfelt med kofösarpojkarna i släptåg. Sedan yoga, jogg, loppispremiär och finaste, äldsta bästisen med familj på tredagarsbesök. Pensionärsfirande med barnbarnens inköpta ungdomspresenter, ångbåtsbryggepremiär gånger två, en ruvande mås i kajens soptunna och massor av god mat, ett och annat glas guldbubbel på solvarma klippor, en kanintaxvalp som fann sitt nya hem, en solstingsbadande barndomsvän som överraskade och vi lärde oss ta till vara skogens guld. Även om kampen mot kirskålen aldrig kommer resultera i en maträtt i min regi, trots finkockarnas trendsetting.
Och över alltihop lyste en strålande sol som gjorde det ack så svårt att vända mot stan. Man kanske skulle bli fiskare ändå? Visst ja, då vore det ju bra att vara morgonpigg. Inte nattuggla runt i det vidunderliga nätet. Just det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar