måndag 31 mars 2008

SMAL - Small, Medium And Large


Brukar inte dryfta jobb här, men måste ventilera lite. Har känt att uppdragen på sistone inte varit av det världsförbättrande slaget. Alla vill vi ju göra skillnad. Men det verkar lösa sig.

SMAL - Start Marketing All Looks. Stop Marketing Anorectic Looks.

Den föreningen behövs. Verkligen. Tyvärr. Och det var en ära att få jobba med dem. Värt att tänka på när det pratas bantning och tappade kilon offentligt. Bloggare må tro att de endast har likasinnade besökare, men - surprise! - även osäkra fjortisar är läskunniga. Vägen till ett sundare leverne kan absolut peppa andra, men hur tänker de som lägger upp listor över sin viktminskning? Kan någon vettig människa finna mål och mening med det?

fredag 28 mars 2008

Kändisfest


Följde med sångfågelnTony Irvings bokrelease på Josefina i förrgår. Champagne, kindpussar och kamerablixtar ... såg jag på håll. "Och vem är du? Jobbar du med produktionen?" frågade Shimoda & co. "Jag är ingen, gå vidare du, missa inte schlagerstjärnan där borta!" Är gärna en nobody. Gillar att betrakta. Men också prata hela meningar med intressanta människor som har en idé. För det var en salig blandning. Lyckad partymix.

Och det var riktigt kul. Främst att umgås med P bortanför lervällingen. Vardagsflärd, lite ... ehm ... spontandans för stela rumpor, en fullproppad goodiebag och ännu en insikt om att nedre Gärdet är det ultimata bostället. Så nära när det behövs, men ändå tillräckligt långt bort. Vive la ville!

onsdag 26 mars 2008

Åldersnoja?


Fyrtiotalister. Jobbar som galningar, åker på äventyrssemester när de väl är lediga och måste vara värre än sina barn i allt. Det verkar jobbigt att plötsligt tillhöra den äldre generationen.

Som familjens mormor. Hon var ingen sportfåne i ungdomen. Snarare svår konstnärssjäl. Vilket skall tas igen nu.

Idrottsskada 1, ålder 59:
Bruten fotled, två frakturer efter fall från hög häst. Förvärrade skadan genom att gå på foten utan kryckor i två dagar. "Äsch, det är bara en pinsam stukning." Jomenvisst.

Idrottsskada 2, ålder 62:
Kvaddat knä, två frakturer samt avslitet ledband efter sista åket, sista dagen (av tio) med 80 cm nysnö i Sion, Schweitz. (Avundssjuk? Jag? Inte alls ...)

"Men jag hade hjälmen på. Båda gångerna." Vad bra ... Det räcker att dottern får hjärnblödning av moderns framfart på äldre dar. Tursamt att samma dotters gode vän är ortopedkirurg som genom råd och dåd fixar företräde. Mormor måste ju jobba för bövelen!

Storebrors smärtsamma sanning sent om sider

Nedre Gärdet, öfvre plan kl 03.30: Sömndrucken storebror väcker sina föräldrar.

- Jag tycker så mycket om dig, mamma. Jag älskar dig. Men pappa bara jobbar hela tiden. Lång tid. Pappa, jag tycker så mycket om dig också. Jobba inte mer nu!

Med det sagt somnar han tryggt. Medan vi vrider oss av dåligt samvete. Speciellt den stackars pappan, som precis kommit upp för trappan efter nattpasset vid datorn. Är man "duktig" och hämtar tidigt på dagis måste ju jobbet göras någon annan gång.

Dags att gå ner i arbetstid?

lördag 22 mars 2008

Politiskt korrekt

GLAD PK-PÅSK!

Hela gänget är samlat. På landet. Leker i skogen, smider sommarplaner, bygger snögubbar, går påskkärring, målar ägg, går på utflykt, spanar efter havsörnar och skvallrar i tjorren och på fikor om vad som hänt på byn. Precis som vi alltid gjort.

Äter närproducerat - färsk fisk från fjärden och ägg från granngården. Och tar ett litet glas skruvkorksrött när barnen sover sött.

Ekologiskt vin känns igen på avsaknaden av korkekskork. Skruvkork är det enda rätta. Tiderna förändras. Tillbaka till fjortisstadiet igen. Som klubb33åring.

Medålders eller? Helt klart går vi i föräldrarnas fotspår. Om möjligt en gnutta mer miljömedvetna. Så rätt, så hett. Skål!

onsdag 19 mars 2008

Den vidunderliga kvinnokroppens mysterier


Tänk att kroppshyddan inom loppet av några timmar kan anta formen av en havande i sisådär fjärde månaden. Inklusive huvudvärk, mag- och ryggsmärtor. Och ett uruselt humör.

Att då komma hem till väntande familj som trollat ihop pestogrillade grönsaker, rikligt med nyhyvlad Parmesan och några lövtunna skivor Prosciutto till den färska, spenat- och ricottafyllda pastan, det är rörande. För tårarna kommer lätt, dessa dagar. Med ett glas rött, ekologiskt är kvällen räddad.

När sedan en lismande mäklarsnubbe med extremt stureplanskomplex kommer förbi för att värdera ens lilla borg och fäller kommentaren: "Ni måste vet attt det är en allvarlig situation ni befinner er i, för den här speciella bostaden säljer inte sig själv, den dagen ni vil flytta. Exakt rätt mäklare måste göra affären om den ska bli av över huvud taget.", ja då åker han ut med örona före. Han var ju uppenbarligen helt fel person. En mäklares våta dröm är givetvis lyor som är självsäljande, men då behövs ju inga mäklare ... En perfekt värld.


söndag 16 mars 2008

Förlossningsskräck


Jag hade passat som brunbjörn. Det inser jag efter hetsig trebarnstrendsdiskussion och allmän molokenhet efter gräsänkavecka i regn.

Känner mig ansatt från flera håll. Alla pratar storfamilj överallt. Det hör ju våren till med dräktiga honor och stolta hanar. Till och med de späda sönerna vill ha en söt bebbe att passa. Högaktar er som orkar skaffa tre, fyra, fem barn tätt - ni är verkligen helt makalösa, men törs för egen del inte ge mig in i den matchen. Inte efter två dramatiska förlossningar, som tursamt nog gick bra. Kan man vara lyckosam en tredje gång? (Jo, självfallet, men min rädsla är inte logisk - det är väl hela grejen med fixa idéer. Och ja, kejsarsnitt finns att tillgå, men jag kanske bara inte vill. Okej?)

Men tänk att sova hela vintern och föda ungar framåt vårkanten i halvdvala. Ungarna är små som hundvalpar när de föds, hittar maten själva och diar sig stora och lekklara lagom till moderns uppvaknande några månader senare. Mamman behöver inte ens vakna för att dricka, för hon har så gott om fettdepåer.

Allt detta lärde vi oss på Skansens fina skogens hus idag. Hela familjen samlad och tillfälligtvis enad i beslutet att vi duger bra som fyra. En helg i stan nu och då är kanske inte så dumt ändå.
Även om det inte botar förlossningsrädsla.

lördag 15 mars 2008

Schlagerslaget


Jepp, vi har till slut fallit för frestelsen. Nybadade, thaimatsladdade och förväntansfulla sitter vi bänkade, hela fam E, för att för första gången göra som hälften av svenska folket. The real deal i "stora bollen" enligt storebror.

- Jag ser henne inte, V & Hs snygga mamma. Var är hon egentligen?, undrar T.
Lillebror dansar och ler. Sötnos i randig pyjamas.

Ja, för det finns en enda anledning till att vi sitter här.

Vi vill se Å.. vinka!


Jag förstår f ö inte hur hon grejar det. Nyinflyttad i varsamt renoverad sekelskiftesvilla modell större i närförort bjuder hon på landettjejerna-med-barn-fika, 15 pers totalt, allt givetvis hembakt, under eftermiddagen för att ett par timmar senare befinna sig mitt i det kokande schlagerslaget. Själv blir jag matt av blotta tanken ... Men tusen tack, snygging. Du rockar.

Vin, kvinnor och sång


Var ute på galej häromkvällen. Mormor kom till undsättning, så att gräsänkan med sällskap kunde ge sig ut i stockholmsnatten. Skivrelease på Berns vankades. Och bara så bra! Snäckan ägde hela stället.

Oh! vilket party det inte blev. Två av vännerna delgav fantastiska nyheter om treor i magar och den tredje skulle köra bil 12 mil för att amma bebben senare på kvällen. Vi hade givetvis oerhört trevligt, men förhoppningar om att slå klackar i tak kom liksom lite på skam. Tills hela halva kören kom igång. Där spottar ingen i glaset. Även om det råkar ligga glassplitter i detsamma.

Vilken flashback det var att komma hem till väntande mor(mor), som till skillnad från tonårstiden blev mäkta överraskad över min tidiga hemgång och städade uppenbarelse.

Nästa dag var jag tacksam över det mogna festandet. Mina kollegor hade varit på Spelgalan och representerat å det grövsta. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen ... moahaha.

tisdag 11 mars 2008

Bitch 2008


Jag ammar inte längre. Har jag just insett. Ett år efter lillebrors slutdiande.

Men i mitt medvetande har detta inte registrerats, eftersom den där mörka chokladbiten varje kväll fått passera som depåbyggsten.

Under beach 2008, del 1, insåg jag att något var fel. Så jag började jogga lite lätt. Idag ser jag på foton och inser att jag borde sprungit livet ur mig.

Men än är det inte för sent. Beach 2008, den svenska versionen är ju några månader bort. Så nu är det smart avsmalnande som gäller. Bättre kost, mer motion. Lika enkelt som genialt.

Pilates och hjul hemma, styrketräning på lunchen i jobbgymmet, power walk mötesfria morgnar.

Allt toppas av glassprovning med kollegorna som belöning! Bra GI i GBs nya cheesecakeglass, tror ni inte?

Genialt möblemang

Denna ständiga beslutsångest - ska vi, ska vi inte? Flytta alltså.

I jakten på luft och fria ytor möblerade vi om en smula. Eftersom vi trivs för bra/är för lata för att flytta.

Konservative sonens omdöme:
- Hur kan ni göra så här? Utan mig? Jag kan inte äta nu när ni vänt på allt.

Sedan gick han en lov runt rummet, satte sig tveksamt och åt upp sin frukost! Han som sällan äter något alls, utan hellre dagdrömmer.

Så ommöbleringen var ett oväntat genidrag. Om jag får säga det själv. Vad mormor inredningsarkitekt kommer att säga är en helt annan sak ...

måndag 10 mars 2008

Petronella bossar


Sånger från en hemlig trädgård
med Petronella Wester


Nu är den här, skivan vi väntat på.
Smarta texter till sköna tongångar.
Med Sveriges mest sympatiska sångerska.
Snart i en skivbutik nära dig.
Skynda att fynda!

söndag 9 mars 2008

Skärgårdsdoktorn?


Skatudden, Grisslehamn

Efter en underbar långhelg med vänner i sol och snö (!) är jag solo i stan'.

Mon cheri a Paris avec sa maitresse, MS.
Barnen utslocknade efter bad; "vi måste tvätta av oss landetsmutsen". Asfaltsblommorna mina.

Så nu ser jag tv till grönsakscouscousen med fötterna på bordet. En får passe på. Mol allena. Varför ändra vanorna när det är världens bästa barnprogram?

A. aaaaa
B. bbbbb
C ...

Men va faen ... Skärgårdsdoktorn på bästa Bolibompa-tid?
Ge mig 70-talsnostalgi bums!
(Tur vi har DVD-boxen.)

onsdag 5 mars 2008

Balanserad? Moi?


Möte på banken idag. Vårstädade ekonomin, placerade tillgångar, såg över lån. Såväl familjens som företagets. Och blev analyserad. Oväntat resultat:

Access Balanserad. Passar dig som vill ha balans i livet och sparandet. Består av lika delar trygghet och risktagande.

Lystrar nu till "Fru Lagom", och spetsade min mellanmjölkscocktail med två hedgefonder. Livin' on the edge. Med hängslen och livrem. Man kan aldrig vara nog säker. Tjolahoppsansa.

söndag 2 mars 2008

Dagens lunch?


Dagens roligaste:
Kl 09.30 i casa E, telefonen ringer:
- Hallå det är N.
- Hej det är morfar. Hur mår feberfamiljen?
- Jo tack, bättre. Och själv? Vill du prata med Jos?
- Nej, jag har inte tid. Ser på loppet. Hejdå! *Klick*
- Hmm, ja okej. Hej, hej ...

Alltså Vasan startade kl 08.00. Snabbaste norrman i mål efter knappt fyra timmar. Givetvis olidligt spännande vid niosnåret ...

Dagens tristaste:
Virusbombare som invaderar bloggar. Suck, vad trött jag blir. Men är er på spåren. Hämnden är ljuv.

Dagens citat (och celebrity spotting):
McD, Fältöversten kl 13, Carl Bildt till barnen:
- Vi talar inte om för mamma var vi åt lunch idag. Eller hur?

Egen tid


Hrafnin har landat. Försenad, men äntligen hemma. Som vi längtat.

Regn & rusk i kombination med sportlov innebär familjeaktivitet hemmavid i form av Pilates med extra vikter (klängande barn). I "lekrummet" enligt T. Vi kallar det vardagsrummet, och inser att en flytt till större domäner kanske vore nåt? Bokar tid med två mäklare för visning av nybyggda bostäder i närområdet.

Tar mig lite egen tid, efter en tuff vakvecka med dubbeljobb. Ensamstående föräldrar förtjänar all respekt. Kixi, SHJ, Nella - hur orkar ni? Jag är helt slut efter fem dagar. Men alltså egen tid eller egentid? Låter sammansatt. Regnpromenad och fika hos fam A. Alone in the dark dock inte på jobbet idag. (Ataris webbmaster. ) Lämnar mina sovande feberkillar med korpfadern för att leka med kompisarnas vildar. Egen tid var det ...

lördag 1 mars 2008

Från 37 ute till 40 inne

Seglats till Choral Island. Knappt två veckor sen', men ack så långt bort ...

Paradise lost ... här hemma är det helveteshett!

Kommer hem till sorg, stress och sjukdom.
Gräsänka en vecka. Med influensa. Jippie.
Men våren försöker övervinna mörkret. Heja!

Tokjobbar, tar hand om febriga barn och överlever!
Trots att dubbelvagnen dammas av för att forsla barnen till snabb projektleverans på fredagsmötet. Helgen hägrar.

Promenerar tillbaka till ljuvliga latten i parken. Skriver en artikel med papper och penna!, medan telningarna sover. "Nämen har du små tvillingar?" frågar alla tessintanter.
Allt är precis som vanligt.

Utom möjligen temperaturen som är hög uti kroppen.
Närmare 40 än 37 komma fem.