Att somna i vinkelvolten 1 okt

Attans rackarns.

Det är ju märkligt hur en så bra dag kan börja och sluta med kräks och ändå vara ... så bra. Och jag har något av kräksfobi. Man sänker sina krav när man fightas mot cancer, hehe.

Men attans rackarns, alltså. Spyan gjorde att jag missade att upp datera bloggen på rätt sida midnatt. Så det kan gå.

Men gått har jag gjort idag. En rekordlång promenad i så rask takt att jag sedan segnade ner på hisspallen med huvudet mellan benen, eftersom allt jag såg var stjärnor framför ögonen. Och det bara för att jag är envis som en åsna och alltid tävlar mot mig själv. Lite längre, lite snabbare, jag SKA klara det.

Den där viljan tar mig långt, som nu, men är ibland en fiende. Som när jag jobbar för hårt, för länge och inte lyssnar på kroppens signaler utan blir sjuk. Så korkat. Vem tackar mig för det?

Min allra bästa vän visade sig tidigt vara den största av människokännare. Hon hävdade för länge sedan att jag har dålig självbevarelsedrift, men en stor kämparglöd. Jag lyssnade inte riktigt då, men inser sedan några år tillbaka hur rätt hon har. Och man kan ju tycka att jag borde ha lärt mig en och annan läxa efter att ha begått samma misstag gång efter annan, men jag är inte bara en åsna, jag är tydligen en gammal hund som vägrar sitta också. En ettrig tax, envis som synden.

En annan vän kallar mig ett måndagsexemplar. För jag har åkt på några skador genom åren. Många idrottsrelaterade sådana eftersom jag ofta tar i till mitt yttersta och testar saker över min förmåga. Så idag kände jag plötsligt av en gammal meniskskada efter misslyckad skidåkning som slutade med operation. Men tro inte att det stoppat mig, nej då, jag pajade glatt det andra knät några år senare. Det är ju så kul att opereras. För att inte tala om de hjärnskakningar och ryggbesvär jag vållat mig själv efter att ha testat ett liiite för högt hopp utan att kolla att hoppsan, det var visst ett big jump direkt efter också. Krasch, bom, bang, nattsvart, kräks.

Men dagen idag var bra. Har haft mysiga besök, ätit, druckit och mått fint. Kvällskräket kan ha haft att göra med att jag somnade i vinkelvolten. Det vill säga ... jag är lite överböjlig ... så jag skulle stretcha lite. Och hittade på en finurlig yogaliknande övning, eller nja, en märklig bentöjande skräddarställning som inte var alltigenom bekväm, men den gjorde sitt jobb. Ja, och så på något förunderligt sätt blev jag plötsligt påfallande trött och slocknade. Bara så där. Mycket effektivt. Borde fotas med min fina IPhone 3GS (tack igen sötnosar), men mina händer var inte fria och jag är mol allena här. Återkommer i ärendet.

Hur som helst så kan det ju vara så att kvällsyogan med sövande effekt även framkallar illamående. So kids, don't try this at home.

Nattinatt.