Tänk, jag lär mig något nytt varje dag här.
Inte visste jag att levern ligger så nära hjärtat. Och att det gör ont att sticka hål i den för att ta ut sex bitar. Så ont att jag helst vill dra efter andan. Medan hjärtat rusar. Men det går inte, eftersom jag måste hålla andan och ligga blick stilla. Ser man på, vad jobbigt det var.
Men för varje stick fokuserar jag på mina barn. Ser dem framför mig och vet att jag kan gå genom eld och vatten för dem. Tårarna rinner, hjärtat slår extra slag och det gör ont när jag väl får andas. Men det berör mig inte. Barnen sitter fastetsade på näthinnan och jag är hos dem.
Räddningen kommer, mina syrror hämtar mig (i stället för sedvanliga transportgubbarna) och ger morfin. Medan jag konstaterar att jag övervann det här också. Och inser att jag behöver hjälp. Älsklingen kommer direkt, måste ha slagit hastighetsrekord på E4an. Matar, tröstar, håller om, bara finns här.
För jag måste ligga helt stilla hela kvällen och natten. Med tryck på stickstället. Och är riktigt dålig, frusen, oroas för J&Ks situation och har ont, så ont. Vilket inte är normalt, jag vill verkligen inte skrämmas, men i just mitt fall blev det så.
Idag är jag som förbytt. Pigg och glad, nästan smärtfri med aptit. Min store lillebror (styvis om man ska vara noggrann men vi har nästan alltid funnits i varandras liv) kommer på morgonfika, på omväg från Stockholm till lantstället på Åland. Den nyligen så sjukhusrädde finns här, trots trauma, och får ställa alla sina frågor till doktorerna på ronden.
När männen i mitt liv har åkt möter jag en annan viktig man. Som jobbat sista timmarna och nu ska fira semester med att möta sina fina i parken, våra bästa reskompisar. Vi går en sväng allihop och börjar fundera på nästa resmål. När det än blir. Tips?
Tillbaka på rummet väntar nästa släktfika när syssling och pappas kusin kommer på snabbvisit. Jag får en släktklenod: den Öströmska lyckoelefanten med snabeln uppåt hängs om min hals, intill styrkehjärtat. Tillsammans med styrkesten från L, amuletter från M, skyddsängeln i täljsten från bästisen K och skulpturen Courage från Grisslans fantastiska N och barnens rosa, nötta frotténalle (min enda snutte när jag var liten) borde inga onda andar eller sjukor nå mig. Och får de för sig att försöka är jag envisare än taxen Prins Egon och jagar dem på flykten.
Nu väntas BM-svar, för att bestämma hur kur tre ska se ut. Den planerade eller en tüffare tüsk variant, jaa. Och så ska en LP göras (stick i ryggen, spinalvätska ut, cyto in). Är jag ändå här kan vi väl köra?
För sen vill jag komma hem! Mina killar badar just nu i HAVET och ska GRILLA ikväll. Jag erkänner att jag är grön av avund. Och uttråkad. Och därför skriver alldeles för långa inlägg. Fan. Förlåt. Hur blir ert fredagsmys?
Inte visste jag att levern ligger så nära hjärtat. Och att det gör ont att sticka hål i den för att ta ut sex bitar. Så ont att jag helst vill dra efter andan. Medan hjärtat rusar. Men det går inte, eftersom jag måste hålla andan och ligga blick stilla. Ser man på, vad jobbigt det var.
Men för varje stick fokuserar jag på mina barn. Ser dem framför mig och vet att jag kan gå genom eld och vatten för dem. Tårarna rinner, hjärtat slår extra slag och det gör ont när jag väl får andas. Men det berör mig inte. Barnen sitter fastetsade på näthinnan och jag är hos dem.
Räddningen kommer, mina syrror hämtar mig (i stället för sedvanliga transportgubbarna) och ger morfin. Medan jag konstaterar att jag övervann det här också. Och inser att jag behöver hjälp. Älsklingen kommer direkt, måste ha slagit hastighetsrekord på E4an. Matar, tröstar, håller om, bara finns här.
För jag måste ligga helt stilla hela kvällen och natten. Med tryck på stickstället. Och är riktigt dålig, frusen, oroas för J&Ks situation och har ont, så ont. Vilket inte är normalt, jag vill verkligen inte skrämmas, men i just mitt fall blev det så.
Idag är jag som förbytt. Pigg och glad, nästan smärtfri med aptit. Min store lillebror (styvis om man ska vara noggrann men vi har nästan alltid funnits i varandras liv) kommer på morgonfika, på omväg från Stockholm till lantstället på Åland. Den nyligen så sjukhusrädde finns här, trots trauma, och får ställa alla sina frågor till doktorerna på ronden.
När männen i mitt liv har åkt möter jag en annan viktig man. Som jobbat sista timmarna och nu ska fira semester med att möta sina fina i parken, våra bästa reskompisar. Vi går en sväng allihop och börjar fundera på nästa resmål. När det än blir. Tips?
Tillbaka på rummet väntar nästa släktfika när syssling och pappas kusin kommer på snabbvisit. Jag får en släktklenod: den Öströmska lyckoelefanten med snabeln uppåt hängs om min hals, intill styrkehjärtat. Tillsammans med styrkesten från L, amuletter från M, skyddsängeln i täljsten från bästisen K och skulpturen Courage från Grisslans fantastiska N och barnens rosa, nötta frotténalle (min enda snutte när jag var liten) borde inga onda andar eller sjukor nå mig. Och får de för sig att försöka är jag envisare än taxen Prins Egon och jagar dem på flykten.
Nu väntas BM-svar, för att bestämma hur kur tre ska se ut. Den planerade eller en tüffare tüsk variant, jaa. Och så ska en LP göras (stick i ryggen, spinalvätska ut, cyto in). Är jag ändå här kan vi väl köra?
För sen vill jag komma hem! Mina killar badar just nu i HAVET och ska GRILLA ikväll. Jag erkänner att jag är grön av avund. Och uttråkad. Och därför skriver alldeles för långa inlägg. Fan. Förlåt. Hur blir ert fredagsmys?
10 kommentarer:
Hej! Ny här! Ut o äta o sen konsert med väninnorna :-)
Baaaabe-doll! Sikken tid det tar från inlägget skrivs tills det kommer upp här. Nån som märkt det? Eller så stämmer inte tidsangivelsen. Well, well. Eve: fastna i det nu. Eller ta dig ur det. Ja, ok då.
Åh, så fantastiskt att han var där i går och höll sällsis! Men honey, att det gjorde så ont. Fan. Det där med fokus och riktning kommer du att få hålla kurs i sen, n'est-ce pas!?
Du har kommit ut, jippi! Och härligt med härligt sällskap!
Fredagsmajset här består just nu i att hålla kvar en stackars AD på jobbet på hennes sista dag för att vi måste sätta profilfärger och annat. Det är alltså inte sista dan innan sem. för henne utan hon slutar där. Bra jobbat Eve.
I övrigt dejt med hunken P innan han drar till politikernästet imörrabitti. Beroende på vad du får för besök under helgen så tittar jag förbi. Hörs om det!
Krrrramar i massor, till bästaste Jos i världen!
E
Har väntat hela dagen på ditt inlägg :-) (känn ingen press, bra att du inte gör det här till ett jobb...) Förstod av N att det var jobbigt igår, och vad glad att han kunde rusa till dig. Vi tar föhoppningsvis med hela familjen till fjäderholmarna på middag vid nästa tillfälle!!
Glad att du är piggare idag och att du haft folk omkring dig som ger dig love, love, love.
Fredagsmys, ja - på väg hem från kontoret nu... snart, och vi får se om båten kallar igen, eller om det blir en glass i parken följt av Madagaskar ("I like to move it move it"... - S storfavorit/disco-disco fortfarande).
Ett lass av kramar kommer flygande! L
För mycket inlägg? nä...
Det där med levern lät verkligen inte roligt, hörru.
Jag hoppas oxå att du får permis och kan vara hemma i sommarvärmen!
hej, jag har läst din sida ett tag men inte tordats skriva för jag kan inte få bukt på tycka synd om-et och lipar och liksom svindlar i tanken att det kunde ju var jag, jag som skriver till mina två små och då, fy i hela helvetet. jag är genomblåst av din vilja och ditt mod och din ork. ville bara säga det. och jag att läsa din sida lär mig tänka mig för med tycka synd om och vad som är vad och vad som är viktigt. tack för det. /Karin
Her ska vi snart legge oss. Men vi har endelig fått sommervarmen hit til Sør trøndelag. Etter en arbeidsdag, var det godt å komme hjem å få et bad i barnebassenget;-) Maken serveret Frozen Margarita, og grillmat. Herlig, varmt, godt i solen. Vi "snakkes"...
Kämpa på Josefin, Tessinparken väntar när du blir bättre. Sköt om dig! Jocke
Halloj!
Fredagsmys o fredagsmys. Vet inte om jag skulle vilja kalla det för mys. Men jag klagar inte, tycker ju allt som oftast om att jobba, sååå... Är inne på min 14:e timme på raken nu. Fast jag är faktiskt utloggad i flexen för 20 min sedan. Annars skulle jag inte suttit här inne. Meningen var att sluta 21, men det blev lite övertid, för blod som inte ville stilla sig... Nu är J snart på väg hem från kompis o passerar KS, så jag väntar in honom och fick en liten stund läsning och insikt hur du har det.
Nu får de hitta rätt kur och köra skiten ur de där elakingarna som har våldgästat din kropp, därmed basta!!
Kram från en trött men nöjd sjuksyster./K
Men jösses, be inte om ursäkt för dina långa inlägg.. :o) Jag tycker att vissa undersökningsmetoder borde klassas som "tortyrmetoder"!
Kram!
Har inget fredagsmys för just idag är jag det där vresiga trollet som blir utan kompisar för jag är så bortskämd och egotrippad. Vilken jävla äcklig undersökning. Härligt med mannen som rusar till din sida, men så har han ju nåt vackert och underbart att rusa till också.
Skicka en kommentar