Hej, hallå! Nån' där?
Har gjort ett högst ofrivilligt och väldigt långt uppehåll i bloggandet, till följd av illvilliga verktyg och annat otyg som nekat mig tillträde, men nu tycks jag åter ha tagit kontrollen över min ventil och återvänder från retreaten i total tystnad.
Vad har hänt sen' sist?
Jag vet vad vissa av er gör, och jag är ytterst tacksam för alla hälsningar som nått mig. Själv har jag haft turen att oförhappandes hamna helt rätt, efter att ha lämnat en trygg men kanske inte helt utvecklande arbetssituation. Försäkringskassan har samtidigt utförsäkrat mig, utan att för ett ögonblick lyssna på mina läkare, och lämnat över mitt ärende till Arbetsförmedlingen, trots att jag aldrig varit arbetslös. Af lät i sin tur meddela att de kunde tvinga mig att säga upp mig från min tjänst för att söka mindre kvalificerade jobb som de ansåg vara passande i min situation, samtidigt som jag var på väg mot ett hög position i näringslivet. Och precis när jag knep tiotusen vuxenpoäng i och med att jag tackade nej till toppjobbet så kom ett drömuppdrag singlande som en skänk från ovan tack vare en barndomsväns pigga ögon.
Slutet gott allting gott, även om storebror staten satte käppar i hjulet.
Nåväl, jag tackar min lyckliga stjärna för livet, barnen, kärleken och den sysselsättning som får mig att må bra, bättre än någonsin. Törs jag säga så?
Men trots lycka och välgång knackar verkligheten på i form av den förhatliga helvetesjävlaskitsjukdomen. En engagerad, driven och ytterst framgångsrik chef rycks bort och en hel organisation tappar fotfästet, exakt samtidigt som jag får en förfrågan om att återigen medverka i en kampanj för 1177.se/cancer. De vill använda det gamla citatet "Vi bakade bullar och grät" i informationsfilmer på Anslagstavlan, om någon minns? Sedan ringer TV4 och vill att jag pratar cancer i Nyhetsmorgon. Så jag terapibakar banankaka fylld av nötter, choklad och tårar. För dem som lämnat oss, för ilskan över orättvisan. Och för den skräckblandade förtjusningen och rädslan inför nästa veckas treårskontroll.
En sak är säker.
Bakterapi hjälper. Alltid.
Inte panflöjtande.
Note to self.
5 kommentarer:
Välkommen hit igen. Och till att ha tagit tillbaka kontrollen!
Tack kära Singelmamman! Kontrollen haltar. Ny editor sen' sist jag tilläts tillträde. Vi ses! Och du, dig kommer jag prata om i TV. :-)
Härligt att äntligen få höra från dig och få del av alla goda nyheter!! Lycka till på treårskontrollen.
Puh, inte utan att jag börjat fruktat det värsta... Nytt jobb kan verkligen vara en underbar vändning, själv byter jag ungefär lika ofta som vissa fyller år!
Hälsa familjen/
Greta
Och då måste jag också gå upp i ottan! Ser jag i och för sig fram emot. Inte att du pratar om mig, utan att se dig på TV. :-)
Skicka en kommentar