Livet är så outsägligt jävulusiskt orättvist att jag faller handlöst. Får ett ofattbart meddelande medan jag jonglerar japanska kejserligheter och tappar såväl fotfästet som alla bollar när jag förgäves försöker förstå. Fokuserar, skriver, agerar för en syster till en bror med tre pyttesmå, med gråtvåta kinder och ögon grumliga av bortblinkade tårar.
Kramar mina fina hårt och länge och tackar min lyckliga stjärna för att jag får vara här. Med mina drömmars man och de två små som vi inte skulle få.
Helvetesjävlaskitsjukdom; försvinn!
All min styrka till dig, JJ.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Klumpen i bröstet växer när jag läser, en stor styrkekram till dig, din familj och dina nära...
och nu gråter jag också, på malmös stadsbibliotek...there's a first for everything..
Tusen tack för ditt stöd!
Skicka en kommentar