Frakturer, resfeber och kirschkål

Long time no see.

Tekniska problem på bloggen har sammanfallit med att jag fått klippkort på barnakuten tack vare äldste sonens rusande hjärta i förra veckan och dubbla fulfrakturer idag.

Har däremellan skjutsat resfebrig yngsting till mormor en dag före greklandsresan, eftersom han "inte litar på att ni går upp i tid till flyget så jag vill sova i Uppsala natten innan". Samt gått segrande ur kriget mot kirschkålen i skärgårdsträdgården, efter ett lyckat kosläpp, en oavgjord fotbollsmatch och förmedlande av en ansenlig mängd Level up-nyheter från stekhetaste Dubai.

Hade lovat fokuslängtande storebror att vi skulle göra det han ville under veckan lillebror är borta, precis som förra året när det var ombytta roller. Och han hade i sin tur hjälpt sin bror att packa, planera och bli smått pirrig. Inte hade han väl dessutom behövt få hjärtsnurp och bryta handleden för att få vår fulla uppmärksamhet?

Förra veckans livrädda blick och:
- Jag vill inte dö, mamma.
följdes av EKG, lugna dagar hemma och på landet och när han äntligen var tillbaka i skolan efter fem dagar hinner han inte mer än klättra upp och halvvägs ner i ett träd på morgonutflykten innan det är dags att vara hemma en tid igen.

Vi tillbringade fem timmar väntandes på tre olika barnakuter, eftersom ingen kunde åtgärda skadan. Och vi kom hem i ogjort ärende med en ansenlig mängd droger, men med en späd arm i en onaturlig vinkel. Och hoppas att astman imorgon är bättre så att man vågar droga honom tillräckligt för en operation.

Man kan tycka att det lilla livet haft nog av sjukhus. "But hey, it could have been worse. It could have been raining." And so it did. Moahahaha.

Skrevs 16 maj. Morr.