Sockerfria, fysiskt aktiva pygméer drabbas inte av leukemi.

Utom jag då. Grubblar över ironin att jag under leukemins värsta faser haft kakexi men överlevt tack vare smakhöjande socker som aptitretare? Varpå jag kommit i rörelse och åter tränat bort sockret som göder tumörer? Fredagsfunderingar på min nivå.

Annars levs livet fullt ut med mycket träning, lite socker, skojigt jobb och en fabulös familj. Lyllos mig. En sockerfri, aktiv pygmé i mina bästa år.

Tumörens enorma sockersug