onsdag 22 juni 2011

Gratiskonsert med Foo Fighters just nu i casa E


Har under seneftermiddagen lyssnat på sound check, hörde det smått fantastiska förbandet Band of Horses lagom till middagen och njuter nu av ett av världens bästa rockbands konsert på Stadion från vår kvällssoliga balkong.

Vinden ligger rätt, så vi gynnas, även om äldste sonen har svårt att sova och just kom ut och frågade när oväsendet slutar.

- Det är synd om den där David Grohl, för han måste ha ont nånstas eftersom han ylar så mycket? Jag gillar inte opera har jag ju sagt. Gubbar ska gå till doktorn om dom har ont.

- Men det är rock n' roll. Är det inte bra?

- Nej, publiken skriker ju också. Ingen gillar sånt här när det är sovdags. Å dom stackarna har betalat också. Fy, vad tråkigt. Men gitarristen spelar fint. Han får nog jobb nån annanstans imorn ...

... och så somnar han i mitt knä på den gamla kyrkbänken.

Sämre godnattvisa än Monkey Wrench, som just nu ljuder och river ner rungande, gungande ovationer så att huset skakar, kan man ju ha. Älskar att bo här. Och tror att rock n' rollkidsen också gör det.

Gillar för övrigt band som för in humor i sin rider (kravlista):

DET HÄR VILL FOO FIGHTERS ÄTA
Foo Fighters är överlag mycket noga vad gäller maten - de har till exempel ett eget recept på is och är måna om att turnésällskapets 20 vegetarianer ska slippa de vanliga bottennappen.

"Kyckling är inte vege­tarisk mat. Inte heller fisk. Om du någonsin tänkt på fisk eller kyckling som vegetarisk mat, var vänlig och ge dig själv sparken" står det att läsa i den digra luntan.

Förutom noggranna instruktioner för turnésällskapets matfilosofi och krav för hur måltiderna ska dukas upp, innehåller ridern också specifika önskemål för varje dag.

Måndagar: Kyckling- och kalkonrätter
Vad gäller kycklingar så föredrar vi dem utan fjädrar och vi vill inte heller ha huvuden eller andra kroppsdelar (skänk dem till er lokala voodoopräst)" skriver bandet.

Tisdagar: Stek- och skaldjursrätter
Var vänlig och motstå er ekonomiska drift att köpa utgånget kött eller konstiga kodelar.

Onsdagar: Grillade biff-, fläsk och fiskrätter
Grillat har varit en av grundstenarna i bandets diet sedan 'This is a call' (Foo Fighters första singel).

Torsdagar: Stek- och bakad potatisrätter
Ser man på mat som på Kama Sutra är potatismos missionärsställningen. Bara en tanke.

Fredagar: Pastarätter/italienskt
Pasta är inte nudlar i diskvatten.

Lördagar: Thailändska och indiska rätter
Här får ni använda kraften. Bra indiskt, thai och så vidare är svårt att åstadkomma - speciellt i ett omklädningsrum på en arena.

Söndagar: Mexikanskt
Bandet bor i södra Kalifornien och ser sig som konnässörer på området så var på tårna.

Källa: Live Nation & Expressen

Sexlingar på tre minuter

... à propos yttepyttiga problem ...

Bergochdalbana



Med huvudet fullt av lika delar kreativa som omöjliga problemlösningar, såväl storslagna projekt som petitessplanering snurrar allt så fort att jag måste hålla i mig för att inte ramla av karusellen. Bokstavligen. Löser det genom att träna, cykla, jogga, yoga ... men inte ens med dagens dubbla pilatespass släpper yrseln. Ligger sömnlös och väger för- mot nackdelar.

Men så mitt i den globala egoboosten av uppmärksamhet kring spelinsamlingen till sjukhusen som driver mig framåt ska sexåringens gips av och jag slungas tillbaka till verkligheten medan vi tillbringar ännu en dag i väntans tider på Astrid Lindgrens Barnsjukhus och allt blir tydligt.

En krokig, klen arm ser åter solen på årets ljusaste dag. Ett stukat självförtroende av en doktor duktig som förmanar mer än nödvändigt. Och efter många trillande tårar en övervunnen rädsla i kön till en känslokarusell och så äntligen det porlande skrattet som får mig att fullständigt smälta och kasta allt annat över axeln.

Premiärdoppet i Ålands hav hägrar och sällan har det varit lika efterlängtat. I fjol betydde det allt och lite till för att bevisa min tillfrisknad, men i år känns det viktigare än någonsin.

Sisten i är en rutten fisk!

tisdag 21 juni 2011

Postroddsdoris och ömsade skinn


Medan barnen såg på Postrodden från hamnen med mormor beundrade vi starten från första parkett på Havsbadens takterass, såg sedan fortsättningen nedsjunkna i bubblet och ytterligare några seglare från solterassen innan vi knådades, skrubbades och oljades in för att möta sommaren utan nyömsat skinn.

Några kloka samtal med våra gästande anglosaxer på skärgårdsbesök, ytterligare råd och dåd under en skön söndag hos bästa vännerna i barndomsstan och det känns fint att vara på väg mot nya mål.

- Men mamma, vi ska inte ha några fler barn, va? För jag uppskattar inte opera. Gaphalsar är dom allihopa, sånggubbarna och dom skrikiga treåringarna., konstaterar den ljudkänslige av sönerna.

Kunde inte ha sagt det bättre själv.
Gubbröror och trotsmonster är ett otyg.
Och själv är jag en motvallskärring vid namn Doris.
Häpp!

torsdag 16 juni 2011

Denna dagen ett liv

...sa farbror Melker, och jag är beredd at hålla med.


Världens vackraste båtpendling med M/S Emelie

Efter en bisarr dag fylld av märkliga förslag kramas jag stenhårt av den gipsförsedde som ber mig lova att aaaaldrig nånsin mer bli sjuk och påminner om att han skrivit en lapp i kyrkan för vidarebefordran till himlen om det och att det därför borde gå bra nu. Blir lite förvånad över hans tilltro till ett högre väsen, tills han förklarar att det är prima ballerinan där uppe han menar. "Så klart. Vad trodde du?"

Viskningar och glada tjut från två nybadade som borde sova men som delger mig sin briljanta idé om att gömma pappans dator längst ner i semesterpackningen, längst in i bakluckan på nya guldsilverbilen, låsa och slänga bort nyckeln hela sommaren "för han jobbar jäääämt och sen blir han fast i ett sånt där tråkigt sjukhusrum och det vet ju du hur länge man kan bli kvar där och kanske döööö, moahahahaha".

Allvar och gapskratt. Liv och död.

Kontemplerar medelst kvällsyoga i solnedgång, eftersom gårdagens försök i väntan på månförmörkelsen var alltför sövande och bidde liksom ingenting tills aktiviteten återupptogs i den arla morgonstundens soluppgång med större framgång. Detta efter jonglering av spridda idéer på stor balkong i sällskap av bollmottagande bättre hälft. En liten framtidsskål över en stor vision och en väldig massa tacksamhet över det liv vi faktiskt har. Och en något krass insikt om att envar bör bli sin egen lyckas smed. Och att klåfingriga barn må leverera sanningar, men bör hållas borta från såväl bilnycklar som datorer på den stundande ledigheten.

Fridens liljor, vänner.

tisdag 14 juni 2011

Kvartalskontroll

Med fjärilar i magen, sonen i baksätet och en gigantisk låda insamlade spel i bagaget styrde jag mot barndomsstaden i den arla morgonstunden. För en lika delar förskräcklig som trivsam biltur mot dômen och domen.

Och även om jag litar på min magkänsla, finns orosmolnet ständigt där. Det tornar upp sig alltmer hotfullt när dagen D närmas eftersom den lömska sjukdomen kan ha dykt upp sedan sist, medan jag intet ont anande har låtit livet gå sin gilla gång.

Det är väl i och för sig det enda jag kan göra. Leva livet. Och lämna dränerande företeelser och dunkla fasor därhän. För är det något som gör en sjuk så är det just sådant strunt.

Men så klart gick kontrollen bra, och besöket och sjukdomserfarenheten kändes än viktigare av ett möte med personalen på barnsjukhuset som tacksamt tar emot alla spel som kommer i deras väg.

Mer om det annorstädes. Efter BB-kompismiddagseftersläckning väntar snarkande trion på sopransnus i dus.

Den blomstertid

Första smmarlovet har börjat för äldstingen, som med hela familjen samlad sjöng i klassrum och Oscarskyrkan, valde Kungliga Motorbåtsklubben som lunchställe och sedan tog en tur på Gröna lund med mig och lillebror. Dock med sorgsen blick ända tills han fick hämta pappan och styra kosan mot skärgårn' i nya vrålåket Silverpilen III. Till bästa landetkompisen, lånehunden och friheten väldigt långt bort från alla dataspel som ska ligga örörda hela sommaren, för det sa ju prästen. (Vi får väl se ...)

Där bjöds vi på havskräftor och smögenräkor av mina gästande extraföräldrar på besök. Och sedan förflöt helgen med glasstest och bryggbendingel, grillpremiär med dussinet gäster på verandan, byaårsstämma på hotellet i dundrande åskoväder, drakflygning och såväl myggsvärmar i dunkla skogsdungar som mysfikor hos vännerna i gassande sol.

Och så blomstrande ängar, glittrande hav och ett och annat skrubbsår. Sommarlov ... en ynnest när man har turen att ha ett "landet" att åka till och det enda jobbiga är att armen fortfarande är fast i ett allt äckligare gips, att man har en kaktus i magen av all oro för allt och ingenting och att det fortfarande är orättvist att ens lillebror lyckas så himla bra med allting.

torsdag 9 juni 2011

SM i curling

Dagen efter kvällen före vaknar gårdsfestarstjärnan med igensmetade korpgluggar, dunkande huvud och brännhet panna. Hur grannstudenten mår kan man bara föreställa sig - de flesta spår av kvällens firande är bortstädade av festföremålets förutseende föräldrar. Själv är jag lite lagom mör, anar samma yrsel som under gårdagen som adderats med eventuell matförgiftning efter sommarljummen barnfingrad dagisbuffé som trolig orsak.

Steker halloumi och skär primörer kl 07 till sista skoldagens Skansenutflykt allt medan magen vänder sig. Påminns av sonen om att jag minsann lovat favoriträtten alla kategorier, då pappans pannkakor inte är ett alternativ sedan mikromjukisen redan är på E4n. Vad hände med matiga mackor, frukt och en liten Yoggi i ryggan?



Drar med mig motvallssonen som hellre stannar hemma med liten sjukling, möter föräldrar som ståtar med nystekta plättar, hemsyltade bär och lättvispad grädde i ändamålsenliga lådor och kollar snabbt igenom den klena klasskassan och inser att knätrolleri och insamling inte är mina paradgrenar, men så måste bli.

Skyndar sedan hem igen, skuldtyngd av det dåliga samvetet, till soffliggande skrutt, som lämnats därhän i ett par minuter - ve och fasa - och försöker jobba medan den hese vädjar om uppmärksamhet.

Curling och dåliga samveten vartän man ser. Tänker på förskollärarens historia om femåriga 70-talistbarn som skickades till västerbottenssläkten på sommarlov, helt ensamma på långfärdståg. Är inte riktigt en av dom, men flög själv tidigt till mormorn. Hur hamnade vi här och när stoppar vi dessa märkliga rödmattskantade cirklar?

Studentflak och tågtak

Man testar nåt nytt och cyklar en timslång omväg till jobbet på fastande mage efter att endast ha sovit några ynka timmar. Dålig idé.

Sedan försöker man lura trilskande tekniska verktyg och får ett gurumeddelande rakt i ansiktet. Dålig idé.

Därefter vill man bryggluncha sin medhavda räkmacka med dinglande ben över vattnet och himlens portar öppnas. Så det blir ytterligare en usel idé.

Sedan snurrar allting på skärmen allt fortare medan man stapplar omkring mellan möten på sina trendiga träskor. Vilket otroligt nog får polletten att trilla ner och man tar lyxlirarbåten hela vägen hem till sin stadsdel, på soldäck i sällskap av en len café au lait. God idé.

Att sedan sommarfesta med högljudda, glada småbarn på dagisgården är en smula tröttande men ett smart drag. Speciellt eftersom man sedan kommer hem till studentfestande, brölande men lyckliga storbarn på kvartersgården.

Lillebror i toppform som Saade på tågtak och resultatet av många månaders övande av det framträdandet samt Idas sommarvisa har varit något repetativt, men resultatet var särdeles gott. Intet öga torrt. Medan skrålandet av "Fy fan va vi é braaa", som ännu ekar mellan husen, inte frammanar samma positiva känslostorm. Trots att jag verkligen försöker tänka nostalgiska tankar som hindrar en dålig balkongskrikaridé.

God natt?

onsdag 8 juni 2011

Fågel, fisk eller mittimellan


En knapp vecka i skärgårn' och det kallas bara för en långhelg. Det tackar vi Jesus och gammelkungen för. Och just de institutionerna, kyrkan och kungahuset, är värda lite kärlek i dessa tvivlartider.

Med hundlånepromenad till Skatudden och jakt av vilsen kalv medelst lasso av Zeb MacEngfelt med kofösarpojkarna i släptåg. Sedan yoga, jogg, loppispremiär och finaste, äldsta bästisen med familj på tredagarsbesök. Pensionärsfirande med barnbarnens inköpta ungdomspresenter, ångbåtsbryggepremiär gånger två, en ruvande mås i kajens soptunna och massor av god mat, ett och annat glas guldbubbel på solvarma klippor, en kanintaxvalp som fann sitt nya hem, en solstingsbadande barndomsvän som överraskade och vi lärde oss ta till vara skogens guld. Även om kampen mot kirskålen aldrig kommer resultera i en maträtt i min regi, trots finkockarnas trendsetting.

Och över alltihop lyste en strålande sol som gjorde det ack så svårt att vända mot stan. Man kanske skulle bli fiskare ändå? Visst ja, då vore det ju bra att vara morgonpigg. Inte nattuggla runt i det vidunderliga nätet. Just det.